Skrivet av: Pär Eriksson | maj 28, 2009

Veckan som gått – w 22

På jobbet
Mycket för mig blir alltjämt ”första gången”. Den här veckan så hade vi den första kommunledningsträffen under min ledning. Det är ett forum där mina närmaste medarbetare och förvaltnings- och bolagschefer möts. I någon mening är det här kanske det viktigaste forumet en kommundirektör har. Här samlas verkligen ansvaret för helheten – från förskola, till äldrevård, stadsplanering, socialtjänst, kultur, energi- och miljöfrågor, ekonomi- och personalfrågor, räddningstjänst och Parken Zoo.

Och det är precis i den här miljön jag trivs. Vår stora utmaning tillsammans är att bygga en samlad och tydlig ledning som just ser till helheten, som ser till Eskilstunas bästa, som kan hjälpa och stödja våra folkvalda och som kan inspirera alla 8000 medarbetare till att känna sig delaktiga och göra ett bra jobb. En utmaning som heter duga. Och vi har börjat bra tycker jag – vi är överens om att det är tillsammans som gäller.

”För första gången” blir också rubriken på två dagar med Kommunstyrelsens arbetsutskott. Jag blir imponerad över det engagemang och känsla som finns för Eskilstuna. Både från våra politiker och de tjänstemän som har arbetat och förberett olika frågor. Och dagordningen är verkligen fylld av viktiga framtidsfrågor – Mälarstranden, kultur och fritidsfrågor, hemsjukvården, byggplaner, samarbetet näringsliv, kommun och Mälardalens högskola……………………….och begravningsplats för husdjur. Kort sagt en kommun när den är som bäst.

”Första gången” var det också i torsdags när jag besökte Kommunfullmäktige. Det känns respektfullt. Här möts de demokratiskt folkvalda och deras uppgift är både svår och utmanande – att se till helheten, värna vad som är bra för Eskilstuna. En inställning som inte alltid applåderas – särskilt i en samhällsmiljö där delintressen och lobbyverksamhet  är det naturliga sättet att påverka. Undrar hur Sokrates tänkte……………

Blev glad att lyssna på Sirpa Lindelöv som arbetar med Eskilstuna som finskt förvaltningsområde. Som den Eskilstunabo jag är borde jag känna till det här men jag lärde mig bl a att vi är en av fem kommuner som har statusen av sk finskt förvaltningsområde som bl a innebär ”rätten att använda finska språket” . T ex ska vi ska kunna erbjuda information och handläggning av kommunala frågor på finska. Eskilstuna kan också erbjuda förskola, skola och äldreomsorg med finsktalande medarbetare.

Det är lite extra kul att det är Paavo Vallius från Västerås som varit ensamutredare och arbetat med de här frågorna nationellt. Jag känner Paavo väl och vet att han brinner för ”de finska frågorna” och minoritetsspråken. Eskilstuna har en stolt tradition av invandring från Finland. Ca 17 000 Eskilstunabor har sina rötter i Finland. Det är också en del av vår vision om den stolta Fristaden.

Landshövdingen var på besök  med anledning av Eskilstunas tuffa arbetsmarknadsläge. Bo Könberg har ett uppdrag att följa och stödja de kommuner som nu har stora problem. Vi började med en dragning av vårt läge och träffade sedan de som arbetar med det vi kallar Framtid Industri. Vi besökte också Volvo CE och fick en bra presentation av deras läge.

De här frågorna är oerhört viktiga för Eskilstunas framtid. Med nästan 4 000 arbetslösa, varav av ca 1600 nya sedan årsskiftet, behöver vi arbeta ännu intensivare tillsammans. Det finns många bra initiativ som jag blir imponerad av och som bygger just på inriktningen – tillsammans över gränser och ansvar.

Träffade också Bodil Ekström som är chef för Arbetsförmedlingen. Vi behöver bli bästa vänner – kommun och AF måste ta varandra i hand och driva på gemensamma utvecklingsfrågor och initiativ.

Det var ett tufft första möte. Jag lämnade över ett varsel på 98 tjänster till AF. Det blir nu än tydligare att finanskrisen blåser rakt in i våra kommuner och i våra verksamheter.

Jag kommer också att hinna med att tacka vår förvaltningschef för Barn och utbildning – Rolf Brunell. Rolf hade sitt första jobb i Eskilstuna 1966 så jag tror att han känner sig klar. Rolf är en av de där personligheterna som betytt mycket för Eskilstuna. Jag har själv haft nöjet att samarbeta med honom när jag arbetade i Västerås. Då gällde det förskola och skola i Kvicksund och vi svetsades samman i några tuffa möten med föräldrar från var sin sida om bron. Och det är kanske det som det kommer att stå i den där osynliga loggboken som finns skriven om oss alla; Rolf – ledaren som mötte hundratals föräldrar i tuffa och raka dialoger.

Skolfrågor byts nu mot det han kanske älskar mest – familj, hus och handboll. Lycka till med nya livet!

Mitt Eskilstuna – med löparskorna på (4)
Tar en löptur genom Odlaren, Vipptorp och ner mot Skogsängen. För mig är Skogsängen ett exempel på ett Eskilstuna i utveckling. Jag minns området väl då det fortfarande var just skog och äng och upplevdes som ligga i utkanten av staden.

Här hade vår familj ett potatisland som pappa åkte och skötte på helgerna och här låg också Fors Scoutkårs stuga när man var vargunge.

Sedan blev det ett modernt bostadsområde på 1960-talet. Men området blev ännu viktigare för mig i början av 1970-talet. Det bodde en tjej där som jag var intresserad av och hängde med i trappuppgången. Jag minns att hennes mamma var irriterad. Nå, hon blev min fru några år senare. Ja, inte mamman utan tjejen.

Så Skogsängen är för evigt inskrivet i mitt hjärta – tänker jag när jag slingrar mig förbi lekande barn i 6.10 min/km-tempo och springer förbi den där porten där vi hängde.

På hemmaplan
Får besök av mina norrländska släktingar i helgen. Det är viktigt att behålla känslan om var ifrån man kommer.

Ha en riktigt skön helg!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!

    Jag har följt din blogg sedan du började i Eskilstuna.
    I 6.10-tempo hinner man både reflektera och andas. Jag ler när jag tänker på tiden när ä var e. Jag gillar resan.
    Jag njuter också när, som jag läser det, ser hur du inlett förändringen mot ett annat förhållningssätt i vår kommun. Jag tänker att du lyfter samtalet, i bemärkelsen att tala sig samman, där bemötandet blir ”Vad är det du förstår som inte jag förstår?”. Det skiljer sig från det mera vanlig förekommande tilltalet, att tala till, där bemötandet blir ”Hur ska jag få dig att förstå det jag förstår?”
    Härligt att läsa din blogg om Arons tankar och jag skulle inte bli förvånad om även Paulo och Celestin gör ett besök i din blogg i framtiden.

    Hälsningar ”från forntiden”

    Roland

  2. Tack för dina rader Roland.
    Ja, du fångar nog mitt förhållningssätt och det ledarskap jag vill stå för. Min grundinställning är att alla agera så klokt som möjligt utifrån sitt värderingssystem och sin förståelse. Då blir rätt och fel mindre intressant utan precis som du antyder – en nyfikenhet på de andres tankar.
    Min erfarenhet genom livet är att det är så vi utvecklas – både människor, organisationer och städer.
    Ha det bra och hopaps att vi springer på varandra framöver.
    Hälsningar
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: