Skrivet av: Pär Eriksson | april 28, 2009

Pärspektiv – ett fryst ögonblick och ett sista ord till Västerås

Kanske det finns en symbolik i allt. I måndags så var jag på mitt sista möte i Västerås och jag passade samtidigt på att vara med vid avtackningen av vår äldrechef Staffan Fogelberg.

När jag sakta är på väg ut i ett soligt och vackert Västerås på väg till bilen så tänkte jag – vem blir den siste arbetskamraten jag möter? För jag tror nämligen att det finns symbolik i det mesta.

Nå, Staffan och jag tog avsked av varandra och jag tänkte att det kändes bra. Staffan är en ledare och person jag uppskattat och vi har förutom arbetet delat mycket tankar om livet.

När jag lämnar Staffans arbetsplats så möter jag Helene Öhrling. Ja, inte helt fel. Det är klart att det ska vara en kvinnlig verksamhetschef som är mitt sista möte. Jag har följt Helenes utveckling i mer än 15 år och var en gång den som anställde henne in i i proAros ledning. En bra symbolik.

Precis när jag står och väntar på en ledig hiss så råkar proAros styrelseordförande Lars Kallsäby vara den som kommer i uppgående riktning. Kul, naturligtvis finns det en symbolik i att det är min uppdragsgivare som blir mitt sista möte. Klockrent.

Väl ute på torget på möter jag Kenneth Wiberg. Ja men det är inte helt fel. Han är kanske den som betytt mest för mig genom åren. Han var den som en gång i tiden anställde mig 1990. Genom åren har vi arbetat tätt och haft tusentals spännande samtal om världen, samhället och arbetet. Naturligtvis så finns det en stark symbolik i att det är just Kenneth som blev mitt sista möte i Västerås. Cirkeln slut. Att Kenneth är en av medarbetarna på proAros ledningskontor – mina allra närmaste dagliga kollegor – stärker den känslan.

Det är nu bara 100 m till garaget och jag går lite förnöjt vidare. Pang, helt plötsligt står Ove Sundmark från Konsult och Service där. Jag har alltid gillat Ove. Han är starkt kundfokuserad och arbetar tufft för att det ska bli bra för verksamheterna när det gäller stödet. Ja det kanske fanns en symbolik att det var stödet som blev mitt sista möte.

Då kommer Per-Inge Hellman småspringande. Idag arbetar han som beställare och är i någon mening min ”motpart”. Ja ha, det kanske så det är – dvs att det var en representant från beställarsidan som blev mitt sista möte. Inget fel i det. Per-Inge är en av de där blivande kommande cheferna i kommunen. Och jag tror att jag också betytt något i ledarskapet för honom. Bra symbolik tänker jag.

Precis när Per-Inge ska gå så kommer Bertil Wrethag gående utanför Stadshuset. Han är direktör för Konsult och Service. Och återigen kastas jag tillbaka i bilden av att det tydligen är stödfunktionerna som blir mitt sista möte med Västerås. Eller kanske Bertil också får symbolisera alla chefer i Stadsledning och förvaltningar som jag arbetat tillsammans med.

Bertil är kanske den av alla förvaltningschefer och kollegor jag lärt känna allra bäst. Han har lärt mig mycket och vi har haft många fina samtal där han också bjudit på sina erfarenheter från sin tid i ABB. En bra och värdig avslutning och det sista mötet.

Men…………………när jag har några meter fram till Stadshuset så kommer en av våra rektorer Barbro Ridman cyklande. Hon korsar gatan mot alla trafikregler och vi kramar om varandra. Äntligen tänker jag. Barbro symboliserar för mig alla dessa kompetenta och duktiga rektorer och enhetschefer och i mitt hjärta så har dom betytt mycket för mig under alla dessa år. Det är dom som dagligen umgås med våra medarbetare, de är dom som möter våra brukare och i någon mening tror jag att de har det svåraste jobbet av oss alla. Mitt emellan brukare, medarbetare och chefers och politikers krav ska de stå upp för verksamheten.

Yes, det blev en enhetschef som blev mitt sista möte. Tack.

Precis när jag går in i Stadshuset så möter jag Kerstin Andersson. Kerstin arbetar som adminsitratör och var en av de personer som också tog emot mig när jag började arbeta i Västerås. Aha tänkte jag. Naturligtvis finns det en symbolik i det här. Jag har alltid uppskattat våra adminstratörer. Det är så enkelt att glömma bort allt viktigt arbete som görs i receptioner, med fakturor och lönehantering etc. Jag har arbetat med hundratals av dessa och alltid kännt en värme i våra relationer. Lisbeth och Pernilla på Ungdomsgruppen, Ulla och Inga på Sociala nämndernas stab, Berit på Hammarby, Ingrid och hela hennes gäng på Gryta, alla bra krafter på proAros verksamhetskontor och på ledningskontoret och naturligtvis Anita och Ingegärd som arbetat mig varje dag de senaste åtta åren. Det blev våra adminstratörer som blev mitt sista möte.

…………………….men precis när jag ska ta trappan ner till garaget så kommer en av våra erfarnaste enhetschefer Gunilla Ström farande.

Hej, Pär – säger hon glatt – har inte du slutat?

Jo, men så här är det säger jag och berättar hela storyn som jag nu berättat för er. Så Gunilla och jag tar avsked av varandra och det är precis det ögonblicket jag tar med mig. Det frysta ögonblicket.

Det var just relationen med våra enhetschefer som jag tror var mitt ledarskap. Och det var också så jag alltid kände en närhet till våra medarbetare. Och kanske svaret på varför jag blev Västerås troget i nästan 20 år.

Och precis när jag sätter mig i bilen och ska köra ut från Stadshusets garage så kommer……………….men det ska jag berätta vid ett annat tillfälle.

Jag önskar er all gott!

Annonser

Responses

  1. Tack och lycka till Pär!

    Tack för de fina orden och för din omtanke!

    Du har alltid kombinerat rollen som krävande kund, omtänksam kollega och fin vän.

    Lycka till i Eskilstuna och vi håller kontakten!

    Bästa hälsningar
    Bertil


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: