Skrivet av: Pär Eriksson | april 10, 2009

Påskpärspektiv

När jag läser om några av alla de hundratals krönikor jag skrivit sedan 2001 så märker jag att de ofta handlar om någon dagsaktuell samhällsfråga.

Det är också en av idéerna med mitt skrivande, dvs att just fånga upp något aktuellt tema som berör oss, något som har en koppling till vår vardag.

Samtidigt så märker jag att det finns en röd tråd i budskapet som går igen. Vikten av mitt och ditt ansvar – tillsammans. Hur vi förmår utvecklas till mogna och ansvarsfyllda vuxna medmänniskor i en turbulent och svårtolkad tid.

Det här temat har det skrivits om i tusen år. Kejsar Marcus Aurelius gjorde det redan 100 f Kr i ”Självbetraktelser”. De grekiska filosoferna gjorde det på sin tid. Voltaire, Gandhi, Viktor Frankl, Dalai Lama. moder Teresa och Mandela har gjort det på sitt sätt och Barak Obama gör det nu. Och jag undrar om det inte är det här vi egentligen pratar om vid kaffeborden. Eller kanske skulle vilja prata om……………………

 

 

Finns det något bortom vårt uppdrag? Finns det något bortom det jag får betalt för? Finns det något bortom människans egen vinning eller drivs vi bara av egennyttan – det som gynnar mej och mina närmaste? Är jag redo att stå upp för något större, något mer där jag ingår i ett större sammanhang?

 

 

 

Jag tycker att vårt samhälle allt mer går mot egennyttans logik. Det är allt mer sällan vi hör någon i debatten prata om altruismens värdighet, dvs kärlek till människan, det humana, det oegennyttiga, det vi kan skapa tillsammans. Eller rättare sagt – deras röster tenderar att drunkna i en genomkommersialiserad och allt råare kultur.

 

I en värld, i ett samhällsklimat där det gäller att slå sig fram, att konkurrera, att mäta sig  – i en värld där motsättningar och konflikter tenderar att skärpas behöver vi motbilder, motkrafter och ett språk som också får oss att tänka och agera annorlunda. Inte som ersättning för våra nuvarande liv utan som ett komplement.

 

 

För det blåser motvind för altruismens grundvärden. När vi läser om de rikas miljonbonusar och klipp så är det just egennyttan som lyser i neon. Men det gör den också när den vanlige samhällsmedborgaren fuskar eller tillskansar sig orättmätiga fördelar. Det är också egennyttan som vägleder när vi t ex säger nej till att en förskola, en flyktingförläggning, en väg eller att ett flerbostadshus skall etableras som granne till min radhustäppa.

 

Jag skriver inte så för att belasta eller för att ge dåligt samvete. Vi är människor. Men just därför har vi också ett ansvar. Vi lever en gång och med det har vi också fått ett mycket stort ansvar för inte bara våra egna utan också för andras liv.

 

 

Egennyttans väsen berör och påverkar också oss i det lilla. Ibland tycker jag mej se människor som allt mer utvecklar ett grandiost beteende. Enklare uttryckt – jag är världens centrum och allt kretsar kring mej och mina intressen. En direkt avspegling av egennyttans drivkrafter. Kraven på snabba lösningar, avkräva ansvar och andras avgångar är i vardagen exempel på detta. Vilka förväntningar har vi på livet om vi ständigt går och avkräver andra ansvar men kanske själv inte riktigt fångar vårt eget?

 

 

Jag tycker mej allt oftare höra människor prata om att de är kränkta. Det har blivit vardagsprosa. Och alltid är det någon annan som utsatt mej för detta. Ta bort den och den medarbetaren, den chefen, den brukaren, den eleven, den politikern………….till slut ekar det……jag ,jag, jag……..när det istället borde sjunga av v-i tillsammans.

 

Vi lever i en värld som kräver allt mer av oss. Vi lever i en kultur med uppskruvat tempo. I den atmosfären krävs att vi funderar över oss själva och våra liv. Hur kan vi på ett klokt och moget sätt förhålla oss t ex på jobbet för att möta denna nya värld? För jag tror att ingen längtar efter ett allt högre tonläge i samhället eller i arbetslivet.

 

Det första tror jag står att söka i förtröstan. Förtröstan att livet och omgivningen i grunden vill oss väl. Varför har vi förtröstan med oss själva? Jag tror att vi ofta förlåter oss själva därför att vi vet att vi har ett gott syfte, en god intention med våra handlingar. Även om det ibland blir fel. Vi har en förlåtande attityd mot oss själva och mot de vi känner och litar på.

 

 

Om vi så bara lite grann skulle kunna överföra denna förtröstan, denna vilja till fördragsamhet som jag har med mej själv till andra, till obekanta, till främlingar så skulle vi få en mer accepterande och tillåtande kultur.

 

Orsaken till att vi blir upprörda, blir misstänksamma tror jag står att finna i att vi tolkar och läser in ”fel signaler”. Där vi förlåter oss själva, tror på den goda intentionen där är det ibland tvärtom när det gäller de vi inte känner.

 

Det andra handlar om att odla mer av oegennytta i allt vi gör. Det låter storvulet men det handlar om en hjälpande hand, en förlåtande attityd, att orka ha överseende, att hålla igen och härbärgera sin egen ångest. Ord som ”det är mitt bord”, ”det är mitt ansvar”, ”vad kan jag bidra med” är oegennyttans, altruismens främsta fältrop.

 

 

Det tredje handlar om att öka sin egen självkännedom, sin självkänsla. Jag är rädd för att det uppskruvade samhällstempot ibland får oss att tappa självkänslan och istället öka självförtroendet.

 

Självkänsla handlar just om hur vi uppfattar oss själva. Hur nära vi är oss själva, förstår våra reaktioner och våra känslor. Förstår vår uppväxt och våra villkor – kort sagt vem jag är.

 

Självförtroende handlar om mitt beteende. Hur jag uppfattas av andra. Om vi får allt fler som har låg självkänsla men med stort självförtroende, ja, då växer också det grandiosa självet. Jag istället för vi. Vi och dom istället för tillsammans.

 

Har det här med vårt arbetsliv, våra jobb att göra? Ja, jag tycker det. Det går att i det vardagliga arbetslivet praktisera fördragsamhet, det går att praktisera altruism här och nu. Och jag lovar att betalningen är utveckling och mognad och att vi tillsammans gör ett så förbaskat mycket bättre jobb till förmån för de vi är till för.

 

Och det om något är väl en god betalning, att betyda något på djupet för en annan. Precis där ligger utmaningen. Vi har allt framför oss.

 

Ha en riktigt skön påsk!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: