Skrivet av: Pär Eriksson | april 8, 2009

Veckan som gått – w 15

På jobbet
Det är verkligen ett uppbrottets tid för mig. Det känns som att jag jobbar på två arbetsplatser och samtidigt ingen. Den nya proAros direktören Birgitta Andersson tar över mer och mer av de viktiga frågorna och det känns helt rätt. Samtidigt så laddas energin in i Eskilstuna och jag blir med rätta efterfrågad i en rad nya spännande frågor.

Som ni förstår så fylls min tankevärld av den här förflyttningen. Inte så märkvärdig i sig men efter snart 20 år i Västerås så är man naturligtvis en del av staden. En del av ens hjärta är för evigt intimt förknippad med vad som sker här. Och samtidigt så är organisationer så läckra och just osentimentala. Uppdragen skall fullföljas och det är leverans som gäller.

Det finns ju en lite jobbig metafor som berättar att när någon slutar så är det som att dra upp handen ur vattnet. Dvs det eventuella tomrum man tror sig skapa fylls snabbt upp av nytt vatten. Det ligger nog något i det. Samtidigt som jag inser det så ser jag ändå att i vatttnets reflektion så finns ett litet, om än litet avtryck av att någon varit där och rört om.

Och i min egen nya spegelbild där Eskilstuna ån är som bredast och vackrast så ser jag att den där tvillingstaden på andra sidan Mälaren gör sig påmind i form av små krusningar på ytan. Som en påminnelse om att vi finns med dig.

I media
Fackförbundet Unionen har gjort en undersökning där det visar sig att det är tufft att klara chefsuppdrag med familje- och småbarnsliv. Och som för att föra det i bevis så blev vår personalchef Karolina Samuelsson kontaktad av VLT. I den vanliga världen så kanske man kan förvänta sig ett reportage som just leder tesen i bevis och vi får följa en chef som ”gråter ut”.

Men då har man valt fel person om man pratar med Karolina. För mig är hon exemplet på att det går utmärkt att kombinera de två rollerna och reportaget i VLT ger också stöd för det. Karolina menar till och med att hon är en bättre chef och en bättre mamma just för att hon kombinerar sina roller.

Men jag ska inte negligera problemställningen. Det finns naturligtvis en påtaglig risk att i ett uppskruvat samhälle där tid känns som en bristvara så blir framförallt unga kvinnor förlorare.

Jag har själv genom åren verkligen fått ompröva mitt sätt att arbeta och leda. Det är inga problem för en traditionell organisation där man kanske medvetet söker att alla har samma ålder, samma erfarenheter, bakgrund och värderingar.

En modern kunskapsorganisation söker ”diversity” – olikheter – för att bättre kunna fatta beslut, för att bättre kunna möta omvärldens krav.

Om då en stor grupp stängs ute pga av att de är unga kvinnor med småbarn så hamnar vi fel. Där ligger utmaningen och just därför är det till och från ganska många barn på vårt ledningskontor som vill prata med mamma eller tar en ”fika” i pausen mellan skola och föreningsliv.

Jag vet inte om ni noterat alla limegröna jackor ute på stan. Det är elever från vårat Here For U. De vill markera att det vill delta i arbetet med att skapa en trygg och säker stad. Det var en bra artikel i veckan i VLT som speglade deras engagemang och sätt att resonera.

På hemmaplan
Påsken går i familjen och släktens färger. Det blir äggmålning och kanske, kanske vi också öppnar upp den lilla sommarstugan. Jag är dock lite rädd för att vädret kommer att vara siså där……….

Ha en skön ledighet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: