Skrivet av: Pär Eriksson | mars 22, 2009

Om framtidsanalyser, tre utmaningar och vikten av att gödsla det livskraftiga

Nästan alla omvärlds- och framtidsanalyser som gjorts de senaste 10-15 åren har pekat på tre övergripande frågor som kommer att påverka oss både nationellt och lokalt – generationsväxlingen, den demografiska utmaningen och faran för det sk 2/3-delssamhället.

Och frågan är om vi inte är där nu. Dvs det är inte längre någon förutsägelse utan det som framtidsanalytikerna pekat på lever vi med- här och nu.

Generationsväxlingen är definitivt här. I år går de som är födda 1944 i pension. Och de riktigt stora kullarna av 1940-talister är födda 1945-1947. Med dessa går en enorm kompetens förlorad. Inte bara i privata näringslivet utan kanske framförallt bland lärare, barnskötare, förskolelärare, sjuksköterskor och vårdpersonal.

Den demografiska utmaningen är också här. Om inte annat är det de rubrikerna vi nu tar del av på medias löpsedlar. Tusentals färre elever i grundskolan och gymnasiet och samtidigt allt fler sk äldre äldre med ökade behov av hemtjänst och omsorgsboende. Det här sätter ett oerhört hårt tryck på kommun och landsting. Förmågan och snabbheten av att ställa om. Våga lägga ner och prioritera om resurser.

2/3-dels samhället är redan här
Men kanske den största utmaningen ändock ligger i det som i media och bland omvärldsanalytikerna brukar kallas 2/3-samhället. Dvs en utveckling där en del av befolkningen både känner sig utanför, ställs utanför och ställer sig utanför. Alienation skulle sociologerna säga.

För några år sedan kunde vi läsa om att den här utvecklingen pågick i de stora europeiska städerna. För något år sedan flyttade problemen in i bostadsområdena i våra storstäder – vi skrev Rinkeby, Rosengård och Bergsjön.

Idag eller kanske i morgon är det mer nära – vi pratar Navestad i Norrköping, Vivalla i Örebro, Råby i Västerås och kanske Årby i Eskilstuna. 

Det viktiga tror jag är att vi vågar prata om läget. Inte försköna men heller inte måla allt i svart. För det finns motbilder och det finns motstrategier.

Leeds och Glasgow – goda exempel
Leeds och Glasgow ligger inte allt för långt borta. På 1970- och 1980-talet var de slitna industristäder med tappad framtidsoptimism, hög arbetslöshet och tendens till oattraktiva stadsdelar. På några år vändes utvecklingen med hårt och målmedvetet arbete. 

Skolorna lyftes, bostadsområden moderniserades, bra offentlig och komersiell service återskapades och nya företag och arbetstillfällen tillkom. 

Framgångsreceptet är lika svårt som enkelt. I Leeds och Glasgow samlades medborgare, ungdomar och föräldrar, politik och förvaltning, föreningar, kyrkor, lärosäten, företagare och näringsliv i en gemensam ansträngning för ”sina” städer.

Det betydde inte att motsättningar eller meningsskiljaktigheter lades åt sidan. Inte alls – men det fanns en riktning och en djup känsla och förståelse för att det bara är tillsammans som framtiden skapas.

Och även om nya problem och nya tuffa tider återkommer i Storbrittanien så har de en erfarenhet att luta sig mot.

Erfarenheten finns även hos oss
Vi behöver inte studera Leeds eller Glasgow för att hitta inspiration. En rad svenska städer har genomfört eller genomför samma resa. Och jag undrar om inte såväl Västerås som Eskilstuna är mitt uppe i samma utveckling.

För det är något som gnager. Oron för framtiden. En ambitiös skola som vill mycket men som inte riktigt är i Sverigetopp, ett ökat utanförskap i form av tendens till social oro, otrygghet och kriminalitet. Och en smygande känsla av att framförallt unga människor ställs och ställer sig utanför.

Vi skall heller inte förstora upp det här. Min erfarenhet genom åren – både som boende i några av dessa sk sociala utsatta områden och att jag arbetat där som chef och med ungdomar och familjer – är att det alltid finns starka positiva motkrafter. Bland de boende själva, föreningar, hos lokala företagare, fastighetsägare, skola och fritidsgård. 

Men om vi inte ska utvecklas mot det där 2/3-samhälle så krävs att vi just går tillsammans. Alla framsynta framtidsvisioner – oaktat om de är formulerade i Leeds eller Glasgow – eller är en Mälarvision eller en stolt vision om Fristaden så måste de inbegripa hela stadens utveckling.

Jag är stolt över att ha fått varit med de senaste 10-15 åren och sett delar av Västerås Mälarvision förverkligas. Och framgången har varit att Västerås både byggt och utvecklat attraktiva bostäder vid Mälaren som dragit till sig välutbildade och ekonomiskt stabila familjer och samtidigt ansträngt sig för att utveckla sina stadsdels- och landsbygdsområden. Det ena förutsätter det andra och vice versa.

Utbildningens betydelse
En modernt framåtsyftande kommun som saknar en aktiv högskola eller universitet får det oerhört svårt framöver. En högskola drar till sig ny kunskap, höjer utbildningsnivån och bidrar också med tusentals unga människor i stadsbilden. Liv och rörelse. Just därför är Mälardalens Högskola så viktig för våra städer. Det handlar inte om prestige – det handlar ytterst om vår överlevnad.

Och naturligtvis – en kommun som skall bli den där moderna och framåtsyftande som vi så gärna vill måste ha ett levande näringsliv och skapa förutsättningar för nya innovationer och entreprenörer. Arbetet med Munktell Science Park i Eskilstuna och Teknikbyn i Västerås är alltjämt i sin linda men viktiga exempel på framtidstro och nytänkade.

 

Och igen och igen………….jag har upprepat det genom åren. Grunden för att en stad skall utvecklas är att den har en skola i toppklass och en vård och omsorg att luta sig mot.

Den stad, den kommun som inte ser den här helheten kommer att få det svårt i framtiden.  Och samtidigt så ser jag –  mitt i den här tuffa tiden då vi pratar varsel och uppsägningar – så många positiva tecken på motkrafter.

Det är dom vi ska gödsla och hålla levande. Det är så vi klarar framtidsanalytikernas tre stora utmaningar.

Ha en bra vecka – och märker ni hur ljust det börjar bli och de första snödropparna påminner oss om att en ny tid är i antågande………………….

Annonser

Responses

  1. visst finns det många som vill bra saker – jag är en av dem! och tillsammans kan vi lyfta vilka stenar som heslt, eller förflytta berg vid behov. det handlar om att inse att ingen annan kommer att fixa allt åt oss, vi måste fixa själva!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: