Skrivet av: Pär Eriksson | mars 15, 2009

Om stormsvalor, det gränslösa lärandet och vikten av att rita om det pedagogiska landskapet

Skolan har betytt oerhört mycket för mig. Ibland funderar jag på om jag romantiserar min skoltid. Men när jag försöker förnimma mina känslor för skolan så står de där positiva minnena kvar. Minnen av bra och engagerade lärare. Minnen av att de såg mig och att de var mer intresserade av vad jag kunde och mitt lärande än vem jag var och min bakgrund.

Det känns märkligt att skriva 2009 – men frågan är om skolan i den meningen var mer individualiserad än dagens förkärlek till kategorisering – svenska barn, invandrarbarn, barn med svår social uppväxt, barn med damp, barn från studievana hem, barn med det och det – istället för att se den enskilde elevens talang.

Min skola var också en skola som hade tolkningsföreträde och monopol på kunskap. Det var i skolan man lärde sig något. Föräldrar, kompisar, omvärld eller den svartvita TV:ns enda kanal var ingen direkt  konkurrent.

Kunskapsmonopolet bryts upp
När vi nu skriver 2009 så är världen ny. Skolan är alltjämt viktig men långt ifrån den monopolistiska kunskapskällan den en gång var. Explosionen av media, billiga böcker, tidningar, telefoni, hundratals TV-kanaler och ett Internet utan gränser där alla når allt och alla när man själv vill skapar ett helt nytt kunskaps- och bildningslandskap. Kartan ritas om.

Lägg då till kompisar och gängets allt viktigare roll som motor i att bygga en egen identitet – bl a på bekostnad av föräldrar och andra vuxnas inflytande – så börjar bilden klarna.

Vi går mot mer av ett gränslöst lärande och en gränslös skola. Missförstå mig rätt – jag är en ivrig anhängare av skolan och dess viktiga roll – men min poäng är att vi på djupet måste förstå att något har hänt och att något nytt håller på att födas.

Övergången skapar smärta
På ett mer övergripande plan så är den här övergången mellan det gamla – där skolan som byggnad och institution var i fokus till det nya där skolan ”bara” är en del av lärandet  – smärtsam.  Vi känner den smärtan dagligen i form av rapporter om elever som inte trivs, oro, skolk och mobbing. Och med rätta oroliga föräldrar och ibland missmodiga lärare.

Jag menar inte att saker och ting löser sig bara vi förstår att vi går in i en ny tid – men jag tror att alla som är involverade i skolan måste förstå vad det är som nu sker. Jag menar att även om eleverna inte kan ta till sig de mer samhälleliga rörelserna och teorierna bakom den här förändringen så är de inget annat än känselspröt in i det nya. Deras agerande och deras sätt att möta skolan blir som ett lackmuspapper för förändringens färg. Dom är de första stormsvalorna.

Det gränslösa lärandet
Om då vi vuxna – och jag tänker på föräldar, politiker, skolchefer, rektorer, lärare och skolpersonal – inte förstår den här förändringen så kommer vi att motverka utvecklingen som går mot det gränslösa lärandet. Vi kommer att sätta fokus på fel saker och att prata om att dagens skola är flummig, mer prov, mer ordning, mer regler. Frågor som förvisso är viktiga men som isolerat blir ett släpankare för att utveckla den nya moderna pedagogiken.

För det är precis här vi har utmaningen. Om vi alltjämt tänker och lever den gamla skolan där vi har kunskapsmonopol, om vi organiserar oss på traditionellt sätt, om vi bara ser klassrummets väggar, om vi håller föräldrarna utanför, om vi inte släpper in världen, om vi inte………………….

Läsaren kanske tolkar mig som att vi står still. Så är det inte. Tvärtom ser jag dagligen bevis på en kommunal skola som drivs framåt. Engagerat och målmedvetet. Men jag är orolig för att det går för sakta.

Jag som direktör måste förstå det nya läget. Det krävs mer av mig. Jag måste driva på den här utvecklingen och inte huka mig när det blåser motvind och några rynkar på näsan. Vi måste ha verksamhetschefer och rektorer som sätter sig i fören och pekar ut färdriktningen. Kompromisslöst och prestigelöst. Vi måste understödja de pedagoger som vill förnyelse och som utmanar det som sitter i väggarna. Och samtidigt måste vi lyssna och förstå de som vill hänga sig kvar i det gamla. De har något att säga mitt i förändringens turbulens.

Vi måste avkräva världsklass av vår IT-support. Det finns inte plats för en stödorganisation som inte förstår vårt läge. Fastighetskontoret, Mälarenergi Stadsnät, Konsult och Service och externa leverantörer har aldrig varit viktigare. Vi måste få prismodeller och styrsytem som underlättar för våra skolor att gå mot ”en elev – en dator”. Och hela det här resonemanget blir naturligtivs inte trovärdigt om inte våra pedagoger ges möjligheten att använda den nya tekniken.

Och tolka mig rätt – jag är optimistisk. Oavsett vilken väg vi väljer så står det FRAMÅT på den.

Och mitt i den här utvecklingen som nu går med rasande fart så ska vi också ta oss tid och fråga oss vad det var som var bra förut. Och jag kommer tillbaka till min gamla skola med hängivna lärare. Och jag tackar Djurgårdsskolan så här i efterhand för att dom såg mig och mina kompisars potential och sällan eller aldrig frågade de mig om vad mina föräldrar gjorde eller vad deras sociala status var. De såg istället den där lilla ljushåriga, vetgiriga och pratiga killen som törstade efter att förstå ekvationer, fotosyntesen och historia.

Apologize
Om vi inte klarar av att ta de här nödvändiga stegen in i det nya så kommer vi att likt professor Spot få be om ursäkt. Spot – om han nu finns i verkligheten – arbetar på Kaplan University. Han och hans universitet finns i cyberrymden. Kaplan University är ett sk ”on-line-distance-learning”-universitet. Och tur är väl det för då kan vi också få vara med när han möter en av sina klasser och håller det korta men klassiska och kompromisslösa uppgörelsen  ”Apologize”.

Ha en riktigt bra vecka – jag tror att våren är på väg!

Annonser

Responses

  1. Hej Pelle!
    Grattis till kommundirektörsjobbet.
    Det var trevligt att läsa vad du skriver, men det finns ju mycket att diskutera när det gäller skola. Inte minst i dessa finanskrisens dagar.
    Hälsningar
    Bo K

  2. HEJ!
    Grattis till nya jobbet. Utan att känna till allt om Eskilstuna tror jag att det kan vara en intressant utmaning. Utmaningar kan behövas för att inte fastna. Jag har förresten också sagt upp mig och kommer från den 1 augusti att arbeta som konsult i eget företag. Jag hoppas vi får möjlighet att ha kontakt när du startat i E-tuna.
    Hoppas att du fortsätter med Pärspektiven även i Eskilstuna.
    Hälsningar
    Göran Svensson

  3. Hej!

    Under senare tid har jag försökt väcka intresse för min beskrivning av ett lärande arbetssätt med IKT. På detta sätt har jag velat slå ett slag för mitt författarskap, som handlar om hur elever kan arbeta med hjälp av ett undersökande och kollaborativt arbetssätt där IKT spelar en central roll. Tonvikten har lagts på metodiken eller själva arbetssättet, som jag beskrivit i tio punkter.[1]

    Anledningen till min kontakt är, att jag nu vill dela med mig av mina erfarenheter av ”ett lärande arbetssätt” till intresserade pedagoger i yrkesverksamhet och vidareutbildning. Två tidningsartiklar bifogas härmed för att belysa innehållet i och resultatet av denna min verksamhet.

    Vänliga hälsningar
    Stefan Svedberg

    Fil.lic.

    [1] Se lhttp://www.scribd.com/doc/30271081/Ett-larande-arbetssatt och
    http://etjanst.hb.se/bhs/ith/1-00/ss.htm

    • Tack Stefan för din kommentar och tips om artiklar.

      Hälsningar
      Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: