Skrivet av: Pär Eriksson | februari 15, 2009

Om en ny vind, civila samhällets renässans och vikten av att gå tillsammans

Jag tänker på alla dessa engagerade ideella krafter jag mött i jobbet genom åren – föräldrarna i FMN (Föräldraföreningen mot narkotika), väntjänstare inom äldreomsorgen, scout- och föreningsledare, kyrkans folk och Rödakorsare.  Och jag tänker på alla dessa sociala föreningar jag mött i Värna Västerås.

När jag blickar tillbaka så infinner sig orden respekt och värme.

Många av de här samtalen och mötena genom åren har inte alltid varit lätta. Missnöjda medborgare och föreningsmänniskor som tycker att vi i den offentliga sektorn borde ha gjort på något annat sätt. Men bakom det där rättmätiga kravställandet så har det alltid funnits engagemang och en stark vilja till förändring och en längtan efter att gå tillsammans.

Och alltid – oavlönat. Och i slutändan så kanske det är det som är just föreningslivets själ. Ett engagemang som står för något annat än myndighetens eller marknadens logik.

Det är därför ordet respekt lyser i neon när jag tänker på alla dessa hundratals möten genom åren.

Det blåser en ny vind
Jag tycker att vi i offentlig sektor ibland har haft en lite valhänt och återhållsam inställning till det ideella engagemanget. Som om dessa krafter var konkurrenter eller ännu värre att vi är skeptiska därför att vi tror att deras engagemang bygger på välgörenhet och en tycka synd om-mentalitet.

Det är mot den bakgrunden jag blir så glad när jag ser att det blåser en ny vind. Eller rättare sagt den här vinden har nog alltid blåst men det verkar som den tilltagit. Jag pratar just om civilsamhällets återkomst.

Tecken i tiden är att idéburna organisationer inom sociala området, Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen har utarbetat en gemensam överenskommelse om hur man tillsammans ser på utvecklingen av det ideella engagemanget i samhället. 

I förra veckan kunde vi ta del av den nya kulturutedningen. En av hörnstenarna är – just det –  samspel med civilsamhälle och folkbildningens betydelse.

Ytterligare ett tecken i tiden är att en ny sk tankesmedja sett dagens ljus – Sektor 3 (klicka vidare) som bygger på idén att stärka det ideella och civila engagemanget. Bakom Sektor 3 står så vitt skilda organisationer som bl a Ersta Diakoni, HSB, Riksbyggen, KFUM, Rädda Barnen och Riksteatern. Alla med en gemensam strävan.

Vikten av att gå tillsammans
Den här vinden står också för en djupare insikt att det bara är tillsammans vi kan åstadkomma något. Det är bara tillsammans vi kan bygga det där goda samhället vi så ofta pratar om. Den här vinden bygger också på förståelsen att ett välfungerande samhälle behöver byggas på tre ben – det offentliga, näringsliv och marknad samt det civila, ideella engagemanget.

Det betyder inte att det inte finns spänningar eller att respektive sektor ska bli artig eller hålla inne med kritik eller att vi ska vara otydliga med ansvar. Inte alls. Men den djupare insikten och den nya vinden som blåser handlar just om att gå tillsammans.

Gamla strukturer och tankesätt som mer handlade om att kritisera, trycka till, uppvakta och ”lobba” ersätts allt mer av förståelsen att alla behövs. Att alla goda krafter behöver gå tillsammans. Särskilt i en värld och i ett samhälle som tenderar att skilja människor åt efter social eller religiös och etnisk bakgrund.

Mer av nära relationer
Har det här någon betydelse för oss? Ja, absolut. Det här handlar inte allmänt om något övergripande avtal eller ens en kulturutredning. Utan det handlar om vår vardag.

Jag vet att det redan idag finns starka band mellan våra verksamheter och olika föreningar och organisationer. Det är bra – men jag skulle vilja se än mer av sådana initiativ på våra skolor, inom våra verksamheter för äldre och funktionshindrade, sociala och kulturverksamheter. Och då inte utifrån ett uppifrån perspektiv där vi ska informera eller delge de ideella föreningarna vad vi håller på med. Utan än mer av ett gemensamt ansvarstagande, gemensamma framtidsbilder och visioner.

Det förutsätter också att de ideella krafterna förmår tänka om och inte möta oss i första hand som åskådare och betraktare utan som riktiga samspelspartners.

Precis där ligger utmaningen. Det är så den moderna kunskapsorganisationen tänker.

Ha en riktigt bra vintervecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: