Skrivet av: Pär Eriksson | februari 10, 2009

Christina Jogér – gästskribent

Inledande ord av Pär Eriksson
Offentlig sektor genomgår just nu kanske en av de största förändringarna någonsin. Gamla förvaltningsstrukturer och myndighetstraditioner skall brytas upp till förmånen för mer moderna brukar- och patientvänliga kunskapsorganisationer. 

Under 2008 började chefen för Landstingets närsjukvård Christina Jogér och jag att träffas med viss regelbundenhet. Snabbt insåg vi att vi stod inför samma utmaningar och samma problemställningar. Detta oavsett om vi ansvarade för sjukvård eller kommunal omsorg och utbildning.

Christina är en mycket erfaren och klok chef. I den här krönikan beskriver hon en sjukvård i stark förändring och ställer också frågan om det var bättre förr. Christina har sitt rotsystem inom psykiatrin och det är ingen tillfällighet att hon avslutar sin text om vikten av att av den psykaitriska vården behöver förbättras – tillsammans.

Vårt samarbete visar också att vi har så mycket att lära av varandra. Många gånger åker vi till andra kommuner och söker oss utomlands när inspirationen och lärdomen finns rakt över gatan.

——————————————-

 

Jag, som idag sitter vid tangentbordet heter Christina Jogér, är västeråsare och arbetar som divisionschef för närsjukvården i Landstinget Västmanland.

Närsjukvård är inte något enhetligt begrepp i Sverige. Det beror på stora lokala skillnader bland annat i demografiska förhållande, lokal historik och erfarenheter, kulturella skillnader och tillgång till personal. Allt detta bidrar till att olika landsting och kommuner valt olika vägar att lösa sitt uppdrag avseende hälso- och sjukvård.

I vårt landsting finns den landstingsdrivna familjläkarverksamheten, fyra närsjukhus, handikappverksamheten och den psykiatriska specialistsjukvården samorganiserade i Division Närsjukvård – vi finns över hela länet och det är här jag har min vardag.

Närsjukvård handlar om människor med sammansatta behov. Det är personer med olika funktionshinder, ofta i kombination med sjukdomar och psykosociala problem. För dem utgör den fragmentering av utbudet av vård och stöd ett problem. Patienter/brukaren är förstås inte intresserade vem som betalar lönen till den som levererar insatsen.

Det svåra är att befinna sig i gränslandet mellan olika samhällsinstanser, vara maktlös och bara äga den stora Vreden, att sakna verktyg för sitt liv och kunna bli någon som är värd att bry sig om. Situationen utmanar vår förmåga att samverka med varandra. Samverkan är svårt. Det är konst som ständigt utövas och måste erövras varje dag. Det kan handla om att enkelt hjälpas åt med en gemensam uppgift. Det kan också handla om att anpassa utbudet av insatser till krav från nya grupper. Det handlar ibland om bristande respekt och tillit, men oftare om tid. Eller snarare brist på.

En del tycker det var bättre förr. Det var det inte! Det var inte bättre med långvårdsanmälda patienter som låg kvar i månader på lasarettets vårdavdelningar, fjättrade vid sina urinpåsar. Då vårdades psykiatriskt sjuka långa tider på institution och personer med utvecklingsstörning som framlevde sina liv på vårdhem medan unga vuxenhjärnskadade som tillbringade sina dagar långvårdsavdelningar tillsammans med gamla människor.

Kommunerna har, genom skatteväxlingar tagit över delar som tidigare var sjukvårdsinsatser och gett människor ökade möjligheter att naturligt få ta del av vår samhälleliga gemenskap. Jag tycker det är både stimulerande och intressant att leda verksamheter inom hälso- och sjukvård. Där görs ett fantastiskt jobb. Numera kan man låta döva få höra, blinda kan få se, människor – även mycket gamla – reser sig bokstavligen upp i rollstolen med nya höftleder och knän.

Jag vill hävda att det aldrig varit roligare och intressantare att vara läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, psykolog eller vad man nu arbetar som. Givetvis är det också svårare. Svensk sjukvård – och även västmanländsk – är i toppklass i världen. Goda medicinska resultat, tillgänglig för alla medborgare och billig. Vår sämsta gren är dock tillgängligheten. Sjuka människor i vårt land får i allmänhet vänta längre på vård än i övriga västvärlden. Speciellt de som kanske inte är så väldigt sjuka. Det underminerar befolkningens förtroende för vårt arbete.

För att stimulera landstingen till krafttag skjuter regeringen till den s k kömiljarden. Landsting som dels klarar av att rapportera in väntetider och att hålla vårdgarantin kommer att få pengar. Statliga stimulanspengar brukar annars komma först och vi gör jobbet sen. Nu är det alltså tvärtom. Bristande inrapportering och långa väntetider blir lika med inga pengar. Kömiljarden avser specialistsjukvård och inte primärvård och handikappverksamhet.

Personer med psykisk sjukdom och deras situation ligger mig speciellt varmt om hjärtat. Psykiatrin är en sektor i samhället som har varit underförsörjd med resurser under decennier. Det beror inte minst på att människor med psykiska funktionshinder är en relativt osynlig grupp, de har inte haft och har heller inte i dag samma status som andra patientgrupper. Psykiatrireformens intentioner var att förbättra livssituationen för personer med psykiska funktionshinder, genom att bland annat stimulera utbyggnaden av bostäder och utveckla dagliga verksamheter. Genom ökad delaktighet, bättre vård och socialt stöd skulle levnadsförhållanden och livsvillkor förbättras. Minskningen av antalet vårdplatser skulle gå hand i hand med motsvarande utbyggnad av landstingens öppenvård och mellanvårdsformer, samtidigt som sysselsättningsmöjligheter, boendealternativ och stödformer skulle byggas upp i kommunernas regi.

Ofta kan jag tycka att ambitionen är för låg inom såväl landsting som kommuner när det gäller vården och omsorgen av personer med allvarlig psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Orsaken till det illustreras kanske bäst med ett citat av Pia Dellson (Reflexioner kring läkekonsten): Det är lättare att göra något för kroppen än själen. Kroppen finns åtminstone.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: