Skrivet av: Pär Eriksson | februari 1, 2009

Om några Västeråsungdomar, knark och insikten av att vi höll på att förlora några av våra barn

Det är en märklig värld vi lever i. Jag vet inte om ni följt de senaste veckornas mediadebatt och diskussion om knark. Först blev några rock- och popstjärnor sårade pga att polisen hade testat om de var påverkade i samband med en av alla dessa galor. Det följdes sedan av en diskussion om huruvida författare, konstnärer och musiker behöver knark för att skapa de stora verken. Ja, menade några och lade till att vi fått en moralpanik i Sverige i synen på droger.

Samtidigt åtalas 40 personer i Västerås i en stor haschhärva. 4o…………..varav den stora majoriteten är ungdomar. Huvudmannen är 22 år, lagerhållerskan är 24 år och slutförsäljaren är en 17 -årig kille som skött försäljningen från sitt elevskåp.

Vikten av moral och att bygga en motkultur
Hänger saker och ting ihop? Naturligtvis. Inte så att jag menar att rock- och popstjärnorna är ansvariga för att våra Västeråsungdomar knarkar. Inte alls. Varje person har ansvar för sitt liv och kan alltid göra ett val.

Men – och det är viktigt – de är ansvariga för att stå för en moral och kultur som förvandlar knark till något som är ”inne” och förknippas med en häftig värld. Vad är då tråkiga vuxnas budskap om att håll sig borta från droger värt? Vad är väl en lärares, en polis, en åklagares eller en förälders erfarenheter värda?

Det är nu det börjar
Att polis och åklagare nu nystat upp den här haschhärvan är mycket bra. En gissning är att flertalet av dessa 40 ungdomar ännu inte kommit så långt att de hamnat i ett drogberoende. Min erfarenhet är att många kommer att hoppa av det här livet just därför att de uppmärksammats. Påtryckningar och några allvarsord från föräldrar och andra bra och modiga vuxna kommer att vara tillräckligt för att deras haschrökande tar ett snabbt slut. 

För ytterligare några kommer det att krävas mer kraftfulla åtgärder – behandlingsprogram kombinerat med stöd och kontroll.

För ytterligare några kommer dock resan att bli tuffare. Beroendetillståndet kan redan vara etablerat och i sämsta fall så kommer lögner att avlösas med fagra löften om att det inte är så farligt. Om jag förstått medias rapporter rätt så har typiskt nog de i ”toppen” av marknadspyramiden bedyrat att de knappt ens varit involverade och att det var en engångshändelse……..(sic!) Aldrig ansvar – alltid undanflykter.

Tidiga insatser
Kanske kan läsaren tycka att det är märkligt att jag skriver att det här var det bästa som kunde hända. Men erfarenhet – byggd på såväl forskning som praktik – visar att det är tidiga insatser som krävs för att förebygga missbruk. Alltför ofta pågår missbrukskarriärer under lång tid utan att det sker någon reaktion från vuxna, kompisar, föräldrar, skola, socialtjänst eller polis och åklagare.

Jag har egna erfarenheter av att ha arbetat med unga missbrukare och vet att deras berättelser som vuxna följer samma mönster. Ingen såg, ingen förstod förrens det var för sent. Ingen vuxen stod upp och blev den där vägvisaren som många ungdomar innerst inne längtar efter.

Föräldraföreningen mot Narkotika är en viktig samarbetspartner i allt förebyggande arbete mot droger.

Att möta livet som det är
Att polis och åklagare nu framgångsrikt sprängt en haschliga är bra men långt från tillräckligt för att det här ska sluta bra för våra Västeråsungdomar. Ett åtal och en dom skapar ingen förändring i sig – särskilt inte för de där drogen upplevs som något positivt och kreativt. Och hur var det nu med musiker, författare och konstnärers skapande……………

Just därför är lärdomen att vi som står för något annat också behöver visa på motbilder och bygga motkulturer mot romantiseringen av knarket. Sådana motbilder ska inte byggas på vare sig moralpanik eller skrämsel utan snarare på berättelsen om ett samhälle som handlar om autencitet och att möta livet som det är. Det är där skönheten och skapandet finns. Långt från haschdimmor och speedade amfetaminrus.

Men ska vi på ett trovärdigt sätt också stödja dessa 40 ungdomar så kräver det en vuxenvärld som vet vad den vill. En socialtjänst som öppnar upp och möter dessa ungdomar, en skola och en fritid som ser deras behov och längtan. Föräldrar som vågar titta på sina egna liv som föredömen. Kompisar som vågar säga – jag tycker om dig och just därför vägrar jag att se på att du dras in i haschets värld.

Skolka från livet
Den som inte tror på mig – läs gärna Peter Paul Heinemans utmärkta bok ”Skolka från livet”. Det finns inget budskap i den boken som inte redan är sagt men det finns heller ingen bättre läsning för att på djupet förstå hur narkotikan inte bara splittrar familjer och skapar otrygga samhällen utan också hur droger inkapslar människor från känslor och sina egna liv och ytterst ansvarstagande.

Ingen bok kan vara mer läsvärd en februarivinter i en mellansvensk stad där vi höll på att förlora några av våra barn som vi älskar så.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: