Skrivet av: Pär Eriksson | januari 11, 2009

Om en isande vind, en ny värld och vikten av en ny framtidstro

Det är plusgrader på termometern men när jag kommer ut så blåser det en isande vind som tar tag i mina kinder. Bomberna faller över Gaza, världsekonomin är i gungning, varslen ökar dramatiskt runt om i Sverige och i det lilla så infinner sig en gnagande känsla att vi går mot svårare tider.

Det är väl heller ingen högoddsare att konstatera att flera viktiga branscher står inför stora stålbad som bl a handlar om överproduktion. Bilindustrin, flygbranschen, media- och reklambranschen är några sådana exempel. 

Forskningsgruppen för Samhälls- och informationsstudier (FSI) understryker den känslan. De genomför årligen attitydundersökningar bland svenska folket och konstaterar att framtidstron inte legat så här lågt sedan de startade mätningarna i mitten av 1990-talet.

Så visst finns det mörka moln på himlen. Det vore naivt att inte se det. Men samtidigt så finns det bara en framtid. Och ny forskning pekar bl a på det, dvs vår tro, våra bilder av framtiden är en viktig faktor för samhällsutvecklingen och samhällsekonomin. Och det är kanske där vi kan påverka.

Viktiga frågor på agendan 2009
För det finns också motbilder. Barack Obamas tillträde som ny president väcker förhoppningar på två plan – en reformvänligare politik som är mer rättvis och som sätter fart på den amerikanska ekonomin och förhoppningsvis en annan utrikes- och säkerhetspolitik som inte bygger på konfrontation. 

Kairos Future tror i sina analyser att den svenska politiken kommer att handla om tre frågor 2009 – EU,ekonomi och ekologi. EU-val och svenskt EU-ordförandeskap i höst stärker den tesen.

Kairos Future anar också att bostadsfrågan får ny aktualitet. Nya stora ungdomskullar vill flytta hemifrån med förhoppningsvis normaliserade bostadspriser och en lånemarknad där unga människor klarar att betala.

Internet, internet, internet skriver Kairos Future i sin analys av 2009. De menar att även om vi pratat om och agerat på nätet de senaste 10-15 åren så står vi fortfarande bara i början av utvecklingen. Bloggandet, Face-bookandet, fildelning etc är bara den första vindbrisen för det verkliga genombrottet för nya modeller av kommunikation.

Obegripligt om vi inte förstår
Men vackert så, tänker läsaren. I slutändan så påverkar väl det här inte mig eller min arbetsplats i vardagen?

Jo, jag är rädd för det. Eller kanske jag snarare skulle skriva – ÄNTLIGEN påverkar det mig. Att önska sig tillbaka i tiden med stridsropet ”det var bättre förr” låter sig inte göras. Det betyder inte att vi inte ska reflektera om vad som händer eller förhålla oss kritiska. Men grundspelet på våra arbetsplatser – förskolor, skolor, äldreboenden, socialkontor, fritidsgårdar och bibliotek – måste vara nyfikenhet och ett omvärldsintresse.

Om vi på djupet inte förstår de här globala rörelserna och vindarna så blir vår vardag obegriplig. Då tror vi att det är fel på oss själva. våra kollegor, våra chefer eller politiker. Och det är då det är så lätt att fall in i offrets roll. Att bli nedstämd, kanske arg och besviken på livet, på samhället eller på sitt jobb. Då svaret och spännigen ligger i den där nariga och kyliga vinden som blåser så att det känns rakt in i huden.

Vikten av att hjälpa varandra
Det har aldrig varit svårare att vara barnskötare, lärare, undersköterska, fritidspedagog, ekonom, administratör eller chef. Men det har heller aldrig varit roligare och mer utmanande.

Om det är några som skall ta den där frontpostionen av att vända den där psykologiska känslan av hopplöshet så är det vi i offentlig sektor. Det är vi som dagligen möter tusentals barn, ungdomar, äldre och funktionshindrade. Det är vi som måste stå för något annat i en tid då det blåser tufft.

Och mitt i all den här svåra utvecklingen med oro i världen, arbetslöshet och varsel, omstöpning av branscher, explosionsartad e-utveckling, nya möjligheter men också nya problem så finns bara det där enskilda mötet att falla tillbaka till.

Att hålla varandra i händerna, hjälpa och stödja varandra. Inte klandra, inte ge dåligt samvete eller låta sin egen ångest och tillkortakommanden spilla på andra. Utan istället se varandra i ögonen och säga  – kan vi hjälpa varandra att förstå den här märkliga världen. Så hotande, blodig och eländig men också så vacker och underbar.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: