Skrivet av: Pär Eriksson | december 29, 2008

Jul- och nyårspärspektiv IV

Vi har en tradition i vår familj att varje nyårsafton skriva ner vi vad vi tror ska hända under året som kommer. En erfarenhet genom åren är att vi nästan alltid har fel. Att förutspå ett statsministermord, Estonia eller en tsunami är nästan omöjligt. Eller att vi 2008 skulle få en global finanskris. Lite lättare men ändock svårt var att förutspå att Barack Obama skulle bli USAs näste president.

Få trodde att Kalmar FF skulle vinna allsvenskan i fotboll – men alla trodde vi väl att Susanna Kallur skulle vinna OS-guld.

Närmre sanningen var det att jag skulle springa halvmaraton och slå mina kompisar Håkan och Roger. Tyvärr missade jag min förutsägelse 2 timmar med ynka 30 sekunder.

Nå, jag tror läsaren förstår budskapet. Mycket går att förutspå, en del går att förbereda, en del går att planera för men det som ofta blir avgörande händelser och skeenden i samhällsutvecklingen och i våra liv går nästan aldrig att planera för.

Lärdomen är tydlig – det blir allt viktigare att klara av det oväntade. På jobbet, i våra familjer och i våra personliga liv. Min erfarenhet är att en del av den frustration vi visar i vår vardag har att göra med oförmågan att hantera det oväntade.

Eftersom vi lätt blir ångestfyllda, nervösa och stressade när det inte riktigt blir som vi tänkt oss så projicerar vi många gånger vår oro och oförmåga på andra och annat. På samhället, på politiker, på ”de andra”, på arbetskamrater och chefer, på min familj, syskon och livspartner. Det är ofta ”någon annans fel” att det blev som det blev.

Även när det gäller ett statsministermord, en Estonia eller en tsunami så söker vi den ansvarige eller kanske vi egentligen söker en syndabock som kan befria oss från ansvar eller att vi åtminstone slipper titta in i oss själva. Och kanske det där finns en djup lärdom för oss alla. En djupare insikt om att vi alla bär ett ansvar för att leva våra liv.

För jag tror att det är där vi har utmaningen. Särskilt i en värld som allt mer präglas av spänningar och motsättningar. I en värld där religiös tillhörighet, kultur, kön, ålder, social och etnisk bakgrund tenderar att dra oss i sär istället för att förena oss. I en värld där det brinner i Rosengård och bomberna faller över Gaza. I en värld där ekonomisk girighet går före sammanhållning. Just därför krävs ett ansvar.

 

Och precis där ligger utmaningen. Och man behöver inte vara vare sig samhällspolitiskt eller religiöst intresserad för att bidra. Det räcker med att i varje stund, i varje sammanhang, i varje möte, i varje relation tänka och försöka förstå den andres intention. Och att alltid försöka vara den där ansvarsfulle vuxne. Om inte annat för våra barns skull.

Och just därför så blir mitt nyårslöfte till mig själv när vi nu på nyårsaftonskvällen skriver ner våra bilder av 2009 – att jag ska försöka bli en bätttre och mognare vuxen människa. Det är bara så jag kan möta allt det jag idag inte vet om 2009.

Gott nytt 2009 till er alla!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: