Skrivet av: Pär Eriksson | december 21, 2008

Jul- och nyårspärspektiv I

Det brinner i stadsdelen Rosengård i Malmö. I grunden tror jag att det handlar om unga människors frustration och känsla av utanförskap, känslan av att inte tillhöra samhällsgemenskapen. Sociala orättvisor, arbetslöshet, främlingsfientlighet och rasism finns naturligtvis med som underliggande strömmar.

Vi som lever utanför Rosengård och liknande områden kan möjligtvis ha andra förklaringar och uppleva det som händer som obegripligt men jag tror att man måste leva mitt i det för att i grunden förstå känslan.

Det som oroar mig är att extrema krafter – såväl politiska som religiösa – är snabba att utnyttja läget. Polis och räddningstjänst möts med stenkastning och skolor sätts i brand. För dessa krafter blir oroligheterna och protesterna i Rosengård bevisen på att vi har för stor invandring alternativt att kapitalismen är rutten eller att islam eller kristendomen är för de ”otrogna”.

Samtidigt gläds jag när demokratiska krafter tar tag i situationen. Min erfarenhet är att det är först när människorna själva tar kontroll över sina liv och sitt bostadsområde som det händer något. Det är föräldrarna, familjerna, de unga, deras föreningar och kyrkor, de boende som måste bli garanten för att driva på förändring.

Och förhoppningsvis är det vad som nu sker i Rosengård. När jag lyssnar på Andreas Konstantinides, ordförande i Rosengårds stadsfullmäktige, så är det den bilden han ger. Representanter från olika islamiska och lokala föreningar ger samma budskap. Konkret tar det sig uttryck i att hundratals vuxna och föräldrar går ut på gator och torg och återtar Rosengård från frustrerade ungdomar och krafter utifrån som sätter området i brand.

Då rycks också grogrunden undan för extrema rörelser som ser Rosengård som en arena för egna syften. Men – och det är viktigt – det är först då verklig förändring på djupet kan ske.

Andreas Konstantinides

Det betyder inte att samhället, politiken, polis eller kommunen, fastighetsägare eller företag kan fråntas från sitt ansvar. Tvärtom! Deras roll har aldrig varit viktigare. De boende måste veta att det finns ett understöd, en klangbotten att hämta energi från. Slitna hus och lägenheter, trångboddhet, dålig yttre boendemiljö, svaga skolor och hög arbetslöshet är strukturella problem som inte kan lösas med mindre än att det finns en samlad  socialpolitik.

Vi har kanske inget Rosengård i Västerås. Men signalen från Malmö måste tas på allvar. Varje känsla, varje beslut och inriktning som drar i sär Västerås skapar framtida problem och spänningar. Just därför ska vi vara så noga med att värna att Västerås inte slits sönder. Mälarstaden är hela vår stad. Just därför är våra bostadsområden så viktiga.

Våra förskolor, skolor, fritidsgårdar, familjecentra, bibliotek och socialkontor har aldrig någonsin haft ett viktigare uppdrag.

Låt juleljusets sken brinna lite extra starkt för vikten av att tänka helhet. Det är inte brinnande bostadsområden och konfrontation vi behöver. Det är sociala reformer, dialog, rättvisa och för att använda EU-prosa social inkludering vi behöver.

Allt detta börjar med engagemang och ansvarstagande och en djupare förståelse om vad som rör sig inne i människors hjärtan. Ytterst våra drömmar och vår längtan efter ett bra liv.

Det är kanske ingen tillfällighet att de stora världsreligionerna i sina allra renaste former har ett kärleks- och solidaritetsbudskap. Det är särskilt viktigt att påmnnia sig om det i en värld och ett samhälle som tenderar att slitas sönder och dela upp oss människor.

GOD JUL!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: