Skrivet av: Pär Eriksson | november 9, 2008

Om en glänta i historien, ett nytt hopp och vikten av att söka den goda intentionen

Jag är mitt uppe i läsningen av Barak Obamas ”Att våga hoppas”. Och mitt i den intressanta läsningen så fick jag av en slump hjälp att koda budskapet eller rättare sagt hjälp att läsa boken med lite andra ögon. För det här är inte den vanliga politiska retoriken där författaren hyllar sitt eget parti och sina åsikter eller bjuder på inköpslistor och löften om vad som ska ske med Obama vid makten. Nej, det här är ett annat språk, ett annat tilltal.

Den som hjälpte mig att koda budskapet är chefredaktören Katrine Kielos på nättidningen Dagens Arena. I en kort men läsvärd ledare pekar hon just på Obamas (klicka vidare) konsekventa och grundläggande budskap – sök det som enar, sök de gemensamma nämnarna.

Vikten av att söka det som förenar
Jag tänker så här; ända sedan franska revolutionens dagar i slutet av 1700-talet bygger den politiska logiken på motsättningar och konfrontation. De stora politiska idéströmmarna konservatism, liberalism och socialism har kommit till och har sina rötter i den tankevärlden.

Allt detta har historiska och samhälleliga förklaringar. Maktlösa mot de besuttna, fattiga mot rika, jordlösa mot jordägare, statare mot brukspatroner, minoritets- mot majoritetsbefolkning. Den spänningen finns och är en del av den ekonomiska överbyggnaden. Och den spännnigen kommer att leva så länge det finns djupa orättvisor.

Men vad Obama gör är att försöka hitta en agenda där han söker en ny politisk själ och ett nytt uppdrag för såväl politiker som oss medborgare. En underliggande ton hos Obama, som jag tolkar det, är analysen att meborgaren är trött på ”pajkastning” och sökandet efter fiendeskap och att framställa den politiska motståndaren som alltid dålig. Rösta på oss så får ni lycka och välstånd.

Jag tolkar inte det som att Obama inte ser det svåra. Inte alls. Men istället för att dölja det i politisk retorik och vackra paroller så måste frågorna upp i ljuset, debatteras och diskuteras öppet och ärligt. I en anda av att söka den goda intentionen.

Obama menar att det är särskilt viktigt i en tidsera då snart när ingen större politisk fråga kan lösas isolerat i ett land eller på en kontinent. Allt hänger ihop. Allt är sammanvävt och just därför behöver vi söka förståelse.

Jag tror att alla applåder och förhoppningar som nu kanaliseras på USA:s näste president i grunden handlar om det här. I en värld som så mycket de senaste decennierna gått mot konfrontation, avskiljande och distansering längtar människor efter ett nytt hoppfullt budskap – apropå Obamas boktitel ”Att våga hoppas”. I en tid där etnicitet, religion, kultur och social bakgrund tenderar att splittra oss finns en längtan efter att söka förståelse och försoning. Att Nelson Mandela ständigt lyfts fram som ett föredöme handlar om samma längtan.

Att våga möta sig själv
Katrine Kielos tar också ett psykologiskt och freudianskt avstamp i sin ledare. Hon menar att behovet av att distansera oss, att ständigt söka skillnaden och konfrontation också är ett sätt att slippa fundera över oss själva. Att slippa möta sig själv. Då är det lättare att tycka illa om muslimer, kristna, judar, kvinnor, män, huter, tutsier eller svenskar eller politiska motståndare. Istället för att lyssna för att förstå och lära skall motståndaren tryckas till och kanske till och med förnedras eller som vi också sett i historien – utrotas.

Journalisten Björn Elmbrandt menar att med valet av Obama så befinner vi oss i en glänta i historien och citerar kolumnisten Martin Wolf i Financial Times; ”De beslut som tas de närmaste månaderna kan mycket väl påverka världen för flera decennier”.

Allitid bästa möjliga möte
Det här har väl inte med oss att göra i vardagen, frågar sig den kritiske läsaren. Nej, kanske inte. Men tänk om den här grundläggande utgångspunkten att söka det som förenar, att söka den gemensamma nämnaren, den goda intentionen i själva verket också handlar om oss som enskilda människor – som medarbetare på en förskola, skola, en fritidsgård, ett äldreboende, en gruppverksamhet, en kulturverksamhet eller ett socialkontor. Viljan att gå tillsammans.

Och tänk om det vore så att det fanns en organisation som tålmodigt, kompromisslöst och konsekvent tänkte ”Alltid bästa möjliga möte” i varje handling, i varje möte, varje dag och varje stund. För det är kanske det frågan handlar om. På ett sätt långt ifrån Ovala Rummet, Afghanistan, Irak och Iran, långt ifrån finanskriser och miljöhot – och ändå inte!

Ha en riktigt bra höstvecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: