Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 19, 2008

Om förtroende, tillit och vikten av att leva visionen varje minut

Förtroende – smaka på det ordet. För-troende, att våga tro före. Jag tror och litar på dig på förhand.

Aldrig har det skrivits och forskats så mycket kring etik och förhållningssätt. Inte bara ur ett humanistiskt utan även ur ett ekonomiskt perspektiv lyfts vikten av begreppet förtroende fram.

Jag tänker mer och mer på det här i svallvågorna av finanskrisen. Det finns naturligtvis ekonomiska och politiska  orsaker till att den här globala krisen har uppstått men det finns också en grad av psykologi i hela händelseförloppet. Och den psykologin stavas just förtroende och tillit.

Många analyser så här i efterhand pekar just på att en del av finanskrisens psykologi handlar om att de olika aktörena på finansmarknaden – banker, låneinstitut, mäklare och låntagare slutade lita på varandra. Det är kanske inget anmärkningsvärt att det blir så i en bransch som till och från visat total skrupellöshet och girighet. Ett sådant förhållningssätt, en sådan brist på etik gör att just förtroendet förr eller senare krackelerar.

Tillbaka till mötet – till det enkla
Har det här med oss att göra? Är inte finanskrisen en egen värld? Jo, så kanske det är men jag tror att det finns ett lärande som går att överföra till vår vardag. Allt vi gör varje dag både i relation till varandra som  medarbetare och vår vardagliga kontakt med barn, elever, familjer och äldre bygger på en hög grad av förtroende.

Vi har varje dag ca 150-200.000 möten mellan barnskötare och barn, lärare och elev, sjuksköterska och äldre, socialsekreterare och klient. Varje dag! Alla dessa möten, kontakter och träffar kan inte bygga på att vi i varje stund måste förklara var vi står och hur vi tänker utan det måste i grunden finnas ett förtroende. En känsla av vad vi står för. Brukaren måste i varje möte – utan att behöva fråga eller ta reda på vad just vi heter eller tänker – kunna lita på att vi står för en rad grundläggande värderingar. Hur vi tänker kring vårt uppdrag, vem som är vår uppdragsgivare, att jag alltid uppträder professionellt, att jag alltid visar omtanke, att jag alltid har en god intention, att jag inte pratar illa om andra. I den meningen är jag inte bara ”mig själv” – jag representerar proAros och Västerås stad. Uppträder jag oprofessionellt eller snorkigt så handlar inte det bara om mig och min relation med just den här brukaren – det handlar om att jag står för något mycket större och mitt agerande påverkar alla andra verksamheters förtroende. Så viktiga är vi och så viktigt är mitt personliga agerande.

Det är det förtroende handlar om och det är naturligtvis det som är naggat i kanten eller förstört när vi pratar om den globala finanskrisen. Ingen litar på någon.

Vikten av att ständigt återerövra förtroendet
Jag tror inte att vi som arbetar i skolan, vård och omsorg, fritid och kultur eller socialtjänsten med automatik är några slags särskilda människor. Inte alls. Vi är vanliga människor med fel och brister och just därför behöver vi medvetet återerövra – igen och igen – vad vi står för och hur vi tänker. Det är just därför vår vision om ”Alltid bästa möjliga möte” är så central. Den fångar i fyra ord vad allt handlar om – förmågan att bygga förtroende hos brukaren.

Förtroende handlar också om hur vi behandlar varandra som medarbetare och samarbetspartners. Det handlar om relationen mellan chef och medarbetare, relationen mellan politiker och oss tjänstemän. Jag kan överblicka 30 års arbetslivserfarenhet och ibland har jag mött missunsamhet. Medarbetare, chefer och politiker som vill trycka till varandra. Många gånger så har jag bakom den attityden sett rädsla, frustration, skam, skuld och oförmåga att agera moget och vuxet. Allt i tron att missnöje, att trycka till någon, att baktala någon, att försvåra för någon, att lägga ett ok på någons axlar leder till framgång. När det egentligen skapar mindre för-troende.

Etik och vår vision
Det här är inte enkelt. Vi är människor med olika erfarenheter och drivkrafter. Vi ser världen olika. Och det är kanske det som är tjusningen med mänskligheten – att vi just är individer. Men då måste vi också lära oss att förhålla oss till spänningar och motsättningar. Men om inte vårt samhällsbygge och samhällsatmossfär ska gå sönder som finansbranschen gjort så måste vi ständigt erövra förtroendet och tilliten till varandra.

Jag menar att om vi ska bli den där moderna kunskapsorganisationen vi så gärna vill bli så kommer det att kräva mer av oss som medarbetare. Jag vill vara tydlig på den punkten. Vi måste ha lärare, skolpersonal, fritidsledare, undersköterskor, kulturarbetare, administratörer. socialsekreterare, chefer och en direktör som på djupet förstår att det krävs hårt arbete att leva upp till ”Alltid bästa möjliga möte”. Det krävs inte i första hand ett glatt och positivt bemötande – även om det också är viktigt – utan ett mer genomtänkt etiskt tänkande och förhållningsätt som just bygger på förtroende och tillit.

Det där är svårt och kanske lite luddigt tänker någon. Ja kanske men samtidigt så är det så avgörande. Det visar om inte annat lärdomarna från finanskrisen. Om vi inte förmår – var och en av oss – agera och leva budskapet om ”Alltid bästa möjliga möte” så blir vi bortvalda och frånsprungna av brukarna och av omvärldens tuffa utveckling.

Jag vill inte, invänder någon. Jag gör som jag alltid har gjort, säger en annan. Det där berör inte mig – det där är något chefer kan ägna sig åt, menar en tredje. Jag förstår det resonemanget men det värsta är att under tiden så har vi förlorat våra jobb och uppdrag och Västeråsarnas för-troende för oss blir naggat i kanten.

Aldrig har vårt uppdrag på förskolor, skolor, äldreboenden, hemtjänstområden, socialkontor, fritidsgårdar och bibliotek varit viktigare. Och aldrig i världshistorien har det varit så viktigt att ständigt återerövra begreppet förtroende och tillit. Särskilt i en värld där utvecklingen rasar på, där motsättningar mellan länder, religioner och kulturer tenderar att öka. Precis där står vi mitt i vardagen och det är det som är så härligt och utmanande. Varje dag, varje timme och varje minut.

”Förtroende ger samtalen mer innehåll än vad själen gör” – skrev tänkaren och filosofen Francois de la Rochefoucald (1613-1680) i sina ”Maximer”.

Pröva får ni se och ha en riktigt bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Om att Mötas

    ”Tillfället får inte försummas. Ett precis likadant besöker oss sällan två gånger.”

    Voltaire


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: