Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 12, 2008

Om genomskinlighet, en ny anda och vikten av fördjupad förståelse

Tiden är över då vi äskade pengar. fick en tilldelning av resurser i början av året och sedan relativt fritt kunde förbruka pengarna till årets slut. Någon fördjupad uppföljning skedde sällan om vilka effekter som uppnåddes och ofta var det kanske bara den ekonomiska uppföljningen som stod i fokus.

Jag skriver inte det här med någon ironisk underton. Det systemet var klokt och svarade upp mot den tidens syn på effektivitet och hur offentligt verksamhet skulle drivas. Problemet idag är att många – såväl medborgare som medarbetare – alltjämt tror att det är så här systemet är uppbyggt. Förståelsen ökar men vi har en resa att göra. Förståelsen för att vi idag har 25 friskolor i Västerås, förståelsen för att ca 40% av tex förskolorna och hemtjänsten i Västerås drivs av andra än kommunens organisation behöver tydliggöras. 

Det handlar också om att förstå att pengarna inte kommer med några ”äskanden” där den som ropar högst eller gör bäst skrivningar får mest utan modellerna går mot mer och mer av affärsmässighet och också mer rättvisa. Skolpeng och hemtjänstpeng ersätter oftast godtyckliga bedömningar att enhet A ska ha så och så mycket medans enhet B ska ha lite mer och enhet C något mindre.

Öppenhet och genomskinlighet
Vi avkrävs också med rätta av politiker, brukare och medborgare tydliga och öppna redovisningar om vad vi åstadkommer. Hur nöjda är de gamla, hur nöjda är föräldrar och elever, biblioteks- och fritidsgårdsbesökare? Hur går det med betygen, lär sig våra barn något, får farmor den hjälp som vi lovat?

Allt blir öppet och genomskinligt. Och jag blir så glad när jag ser utvecklingen. När jag överblickar mina snart 30 år i kommunal verksamhet så är just den här utvecklingen så påtaglig. Alla kan se allt. Ingen medarbetare, chef eller direktör kan agera i det dolda. Resultat, beslut, förhållningssätt är öppna för granskning. Ingen är längre en solitär i rymden bakom en stängd klassrums- eller ålderdomshemsdörr.

Ny roll för alla i ett kunskapssamhälle
Samtidigt är det här jobbigt. Det ställer nya och utmanande krav på oss alla. Både på oss i rollen som medarbetare men också för brukaren och medborgaren. Som medarbetare måste vi hela tiden utgå ifrån omvärldens krav, vara lyhörda, leva upp till högt ställda förväntningar men heller inte lova mer än vad vi kan hålla. Som brukare avkrävs du inte bara att välja och allmänt tycka och tänka på läktaren. Du avkrävs eget engagemang och ansvar för ditt liv och din situation. Skolans arbetsmetodik med sk Individuella utvecklingsplaner (IUP) och liknande planer inom vården och omsorgen är exempel på att det är tillsammans som värdet skapas. Det är i samspelet mellan medarbetare och brukare som kvalitet skapas. Det är det som är kunskapsorganisationens själ jänfört med den gamla förvaltningslogiken där myndigheten skulle ”hjälpa dig”.

Jag menar att vi nu måste öka temperaturen i vår organisation. Det handlar om att skapa en djup förståelse för konkurrensläget men också en djupare förståelse för vad som är mitt uppdrag som lärare, barnskötare, undersköterska, socialarbetare, kulturarbetare, chef och direktör. Vad är vårt uppdrag, vem är vår uppdragsgivare, var kommer pengarna ifrån, vad är proAros och hur hänger det ihop med mitt vardagliga arbete, vad är våra mål och hur följs de upp? Vi måste nu avkräva att organisationen samlar ihop sig kring dessa frågor. Annars är jag rädd för att vi likt exemplet vuxenutbildningen har nya förlorade upphandlingar och uppdrag framför oss.

En ny anda växer hos de unga medarbetarna
Jag tror i grunden att det här inte i första hand är en generationsfråga. Inte alls. Men jag märker att när jag träffar nya medarbetare och nya unga chefer hör jag en ny grundton. En ny nyans i deras röster. Den stavs stolthet för den kommunala organisationen och det kommunala uppdraget. Den stavs en förståelse för att värde skapas tillsammans i dialog. Jag hör en starkare anda om vikten av mer tid mot brukaren och chefens tid mot medarbetaren, egenansvar och jag hör vikten av uppföljning, jämförelser och resultat. Kvalitet och processtänkande, Bl a som en följd av att deras utbildningar lärt ut det.

Vi som är äldre skall bejaka de här strömmningarna samtidigt som vi bistår med vår klokskap och erfarenhet. Men aldrig, aldrig att vi stoppar det som nu håller på att hända eller att vi hänvisar till att ”så här har vi alltid gjort” eller förstärker det som sitter i väggarna. Vår roll har aldrig varit viktigare och samtidigt har våra 70- och 80-talister aldrig varit viktigare. Det är precis så vi ska möta de framtida utmaningarna – tillsammans.

Ha en riktigt bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: