Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 5, 2008

Om ett födelsekalas, en finanskris och vikten av att förbereda sig för förändring

Det är födelsekalas och släktsamling i den Erikssonska familjen och mellan kära återseenden och prat om hur läget är så ligger finanskrisen där och bubblar vid kaffebordet. Och oavsett om vi jobbar på Scania, Volvo, i IT-branschen, offentlig sektor, är egen företagare, pensionär eller studerande så påverkar det oss.  

Jag tror att vi alla förstår allvaret i den globala finanskrisen. Om inte annat så blir det extremt tydligt när vi analyserar våra boräntor, kopplar det mot våra jobb och tar del av det ökade antalet varsel – nu senast i veckan inom bilindustrin.

Samtidigt så är det svårt att navigera och på djupet förstå vad som händer. I analyserna betonas bl a 1980-talets avregleringar av finansmarknaden, dollarns sjunkande värde i förhållande till euron, Irakkrigets kostnader och en uppblåst lånekarusell på den amerikanska bolånemarknaden.

En viktig efterdebatt
Den här analysen är naturligtvis viktig – framförallt för att ge vägledning om vilka beslut som behöver tas och vilka åtgärder som skall sättas in för att ta sig ur krisen. Men det som fångar mig mest är den debatt som uppstått i svallvågorna av finanskrisen – nyliberalismens kris  Jag har försökt följa debatten i såväl riksmedia som på nätet och i mer uttalad höger- och vänsterinfluerad media och tycker mig ana var linjerna går.

Från klassiskt konservativt håll, bl a uttryckt av Roland Poirier Martinsson från Timbro, uttrycks en svidande kritik mot nyliberalismens extrema tro på att marknaden löser alla frågor. Poirier Martinsson menar att det finns en övertro på de ekonomiska incitamenten för oss människor och att vi riskerar att tappa känslan för moralsystem och dygder. Enligt Poirier Martinsson så hotar nyliberalismen kapitalismens och konservatismens grundkärna.

Debattören och idéhistorikern Johan Norberg, en av nyliberalismens förfäktare, gav svar på tal bl a i SVT:s Debatt och i olika debattinlägg på nätet och han menar att det är just genom att politiken försöker ta socialt ansvar och blandar sig i marknadens spelregler som finanskrisen har kunnat uppstå. I USA har politiska ambitioner om att alla ska kunna köpa en bostad förverkligats med följd att lånekarusellen kommit i rörelse. Norberg menar att om politiken hållit sina fingrar i styr så hade den här krisen inte uppstått.

I SVD:s Brännpunkt skriver statvetaren Bo Rothstein att det här är konsekvensen av den amerikanska politiken med låga skatter, svaga regleringar och stora inkomstskillnader. Rothstein menar att bakom finanskrisen står avsaknaden av en svensk välfärdsmodell.

Nationalekonomen Lars Pålsson Syll från Malmö som också deltog i SVT:s Debatt menar att finansmarknaden också borde betala för instabilitet och obalanser. Nu skickas notan till staten och ytterst skattebetalarna. Pålsson Syll påminner om John Maynard Keynes förslag från 1929 om en allmänn finansmarknadsskatt som just hanterade sådana här situationer.

Förre finansministern Per Nuder(s) citerar Clintonadminstrationens handelsminister David Rothkopf som menar att september 2008 är mer avgörande för framtiden än september 2001. Nuder skriver att den här krisen är ”en infarkt i den allra innersta kammaren av kapitalismens hjärta”

Finanskrisen handlar också om vårt arbete och vårt updrag
Mitt syfte med den här korta uppsummeringen är inte att vara heltäckande eller särskilt analytisk utan mer för att peka på hur diskussionen går. Och det är det som jag menar är det viktiga – att det nu förs ett bra och viktigt  samtal om lärdomar och vilket samhälle vi vill forma.

För det här angår oss i högsta grad. Ytterst handlar det här om våra skolor, äldreverksamheter och socialtjänst, kultur och fritidsverksamheter. Det handlar om kommunens och offentlig sektors framtid och dess förutsättningar och det handlar i vid mening om politik, beslut och prioriteringar. Det handlar om i vilken omvärld och i vilket sammanhang vi finns.

Och vi skall in i debatten. Finanskrisen är inte i första hand en fråga för ekonomer. Även om de naturligtvis är viktiga för att lotsa oss i ekonomins logik och spelregler men det handlar inte som jag ser det bara om ekonomi utan det handlar också om hur vi formar ett samhälle.

Socialt ansvar eller marknaden löser allt
Låt mig också vara tydlig så att ingen missförstår mig – marknadsekonomin och marknadsliberalismen har många fördelar. Få tror på en planekonomin med 5-års och 10-års centralt formulerade planer där staten styr utbud och efterfrågan. Därför är också marknadsekonomin både logisk och begriplig. Men det betyder inte att marknadsekonomin existerar i ett vakum eller skilt från samhälle och politik.

Därför tror jag att regleringar och en tydlig politisk styrning också är viktiga fundament för en välfungerande ekonomi och ett bra samhälle. Ett samhälle där privata företag och offentlig sektor samspelar och ser sig som varandras förutsättningar. De krafter som allt jämt pratar om ”närande” och ”tärande” har som jag ser det inte på djupet förstått samhällsekonomins logik och hur dessa system samverkar.   

Min erfarenhet genom åren är att samhällen som förmår kombinera en marknadsekonomi med ett socialt ansvarstagande också är de samhällen som utvecklas och skapar mindre spänningar och orättvisor.

Att USA nu genomgår den här krisen handlar också om att människor som lånade pengar blev arbetslösa eller sjuka och saknade sociala skyddsnät. Det är också en erfarenhet att ta med sig i det forsatta samtalet.

Jag tror att vi våra roller som anställda i offentlig sektor borde hålla ett öga på och följa utvecklingen. Och hela tiden med en mental beredskap för att spelregler och förutsättningar kan förändras. Om det sedan blir drastiskt eller med mindre krusningar på ytan kan ingen veta.

Det är det som kännetecknar en organisation som vi vill bli kallad kunskapsorganisation.

Livet flyter i sina egna flodfåror
Födelsekalaset går mot sitt slut. Släkt och vänner bryter upp. En kram – ett hej. Vi ses framöver och lycka till med jobbet och utbildningen, skickas med som en påmminelse om att vi hör ihop. För det är så det är. Livets flöden, drömmar och framtider rinner i sina egna flodfåror. Ibland skilt från finanskriser, presidentval, regeringskriser, varsel och mediarubriker. Om inte annat så blir vi påminda av våra yngre i församlingen som just nu oroar sig mest för hur det ska gå för Zlatan i matchen mot Portugal.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: