Skrivet av: Pär Eriksson | september 28, 2008

Om en obändlig tro på förändring och vikten av att förstå värderingars rotsystem

Jag läste för något år sedan en ironisk betraktelse som menade att om USA hittar Bin Laden så blir följden dödsstraff. Om Bin Laden tas i Sverige så döms han till att informera i skolorna om det felaktiga att vara terrorist. Man kan skratta åt det där men låt oss stanna upp för en stund.

Jag älskar att ha fått växa upp och leva i ett land som så obändligt tror på människans möjlighet att förändras. I det lilla så har jag själv i olika sammanhang lyft upp vikten av att tro på den där obändliga viljan till förändring. Just därför är jag en sådan fan av Anders Carlberg och Fryshuset. De har säkert begått en rad misstag under åren men de har aldrig övergett sin kompromisslösa inställning att människor kan förändras oaktat om det varit skinheads, kriminella, drogmissbrukare eller som nu deras senaste projekt kring motorcykelgängen. Långt från populism och politiskt korrekthet har de trott på något.

Skönmålning av vuxnas värderingar
Jag lyssnade förra veckan på forskaren Helene Lööw kring temat högerextremism och antisemitism. Hon fick mig att tänka efter. Hon menade att vi har en naiv och skönmålande bild av vuxensamhällets värderingar. Om jag tolkade Lööw rätt så menade hon att vi ofta resonerar som om att vi vuxna har rätt åsikter och står för de goda värderingarna. Detta samtidigt som det är de unga som står för de felaktiga. Just därför behöver ungdomar fostras och vara målgrupp för olika kampanjer och manifestationer. Gärna i skolans regi.

Det finns naturligtvis en god tanke i idén att vi ska fostra och påverka de unga men Helene Lööws poäng ställer mer krav på oss. Hon menar att de ”felaktiga” värderingarna inte existerar i ett vakum. De finns inte isolerade bland de unga utan är inget annat än ett avtryck av vuxensamhällets värderingar. Skall vi göra något åt de våldsförhärligande tendenserna hos såväl höger som vänsterungdomar, skall vi ta itu med rasism och främlingsfientlighet, skall vi göra något åt alkohol- och drogliberalismen så måste vi…………..så måste vi………just det………….söka källan och rotsystemet hos oss själva. Det är ett tufft men utmanade budskap.


Lööw går ett steg till. Min tolkning av hennes budskap är att vi också måste våga ifrågasätta ”Sverigecentrismen” där vi lätt tror att vi är speciellt demokratiska och står för speciellt goda värderingar som skall förmedlas till de mer obildade och okunniga. I det här fallet inte bara de unga utan människor som kommer från andra kulturer eller länder. Vi behöver inte dela varje kommatecken i Lööws analys men jag tycker att hon sätter fingeret på en öm punkt som åtminstone jag känner av.

Att våga ställa de svåra frågorna
Missförstå mig rätt – det betyder inte att vi ska tona ner värderingsarbetet i skolorna eller minska intensiteten i kampanjer och information. Eller att hålla tillbaka Fryshuset i deras goda ambitioner i arbetet med ungdomar. Tvärtom!

Men vi måste våga närma oss själva. Ställa de raka och känsliga frågorna rakt in i det vuxna samhället, in på våra arbetsplatser, in i våra egna hjärtan. Var står vi och kanske den viktigaste frågan – var står jag ?

Det är ofta någon annan som står för de felaktiga värderingarna. Det är några andra som är ”onda”. Det är alltid någon annan. Utanförläggande och projicering skulle psykologerna säga.

Utan att bli för djupsinnig eller filosofisk – men när vi dömer andra, när vi tar avstånd från andras värderingar och ondska så tar vi också i någon mening avstånd från oss själva som människor eftersom vi är ett. Det är just därför både Anders Carlberg och Helene Lööw har så rätt. Vi behöver arbeta och förhålla oss både i Carlbergs anda med den totala tron på förändringens möjlighet och Lööws klarsynta insikt att det är vi vuxna som kollektiv som formulerar idéer och värderingar. Att det sedan är ungdomar eller extremister som ger röst och skapar en plattform för vansinnigheterna är delvis en annan fråga.

Då räcker inte välmenande kampanjer och satsningar som riktar sig till skolan och våra elever om vi inte också vågar prata om oss själva och på djupet förstår att det är vi som är samhällets värderingar.

Begreppet tillsammans har aldrig varit viktigare!

Ha en bra vecka!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: