Skrivet av: Pär Eriksson | september 21, 2008

Om några föräldrar, en VD, otydlighet och vikten av ett nytt medarbetarskap

För några år sedan berättade en förälder för mig att han lyssnat på Volvos VD Leif Johansson. Johansson var inbjuden för att möta föräldrar till gymnasieelever och i den efterföljande frågesstunden undrade en förälder vad han ville skicka med för råd till eleverna. Leif Johansson lär ha svarat att ”I framtiden behöver vi medarbetare som kan orientera sig i otydliga organisationer, med otydliga visioner och otydliga chefer”.

Sant eller inte så menar jag att Volvos VD har mer rätt än han kanske anade. För jag tror att det är precis så det ser ut. Den tidigare logiken i arbetslivet som byggde på förutsägbarhet, planering och instruktion uppifrån är förbi. Vi står inför ett nytt sätt att tänka och förhålla oss och det var precis det Leif Johansson fångade.

Behovet av ett nytt medarbetarskap
Jag tänker på den här berättelsen när jag läser en undersökning som företaget Insightlab genomfört bland drygt 650 chefer i privat näringsliv, kommun, landsting och stat. I undersökningen har cheferna värderat 37 variabler för vad de bedömer som viktigast för deras organisation i framtiden. Och det är här det blir intressant.

Oavsett om cheferna kommer från det privata näringslivet eller offentlig sektor så är det två variabler som hamnar i topp – ett större egenansvar bland medarbetarna och vikten av att tillvarata medarbetarnas idéer och engagemang.

Det här understyrker ytterligare att vi är på väg in i något nytt och det sätter grova röda pennstreck under tesen – vi behöver ett nytt medarbetarskap.

Under de senaste decennierna har det varit ett oerhört starkt fokus på ledarskapet. Från Janne Carlssons ”Riv pyramiderna” till idag så har ljuset satts på ledarskapet. Inte bara i mediadebatten och på konferenser utan också inom litteraturen och forskningen. Det har varit bra och motsvarar den tidens behov. Idag måste fokuset än tydligare förflyttas till medarbetarskapet.

Lärande gruper på alla våra arbetsplatser
I vår egen organisation har vi satt som mål att 2010 skall vi ha någon form av lärande grupper på alla våra arbetsplatser. Det är inte mer tid vi ska avsätta men vi behöver utveckla våra ordinarie arbetsplatsträffar. Vi behöver gå från ensidig information till dialog. Från passivt lyssnande där i sämsta fall ingen avkrävs ansvar till forum för förståelse och ansvarstagande för helheten. Det förutsätter att arbetslagen inom skolan, vård och omsorgen, socialtjänsten och kultur och fritiden blir verkliga lärande grupper där vi stödjer, berikar och lär av varandra.

Det förutsätter att vi ägnar oss åt det vi kan påverka och förändra istället för att arbetsplatsträffarna förvandlas till allmänna diskussionsforum eller monologer. Den här förvandlingen sätter mycket stora krav på våra chefer men det kräver också en ny typ av medarbetarskap.

Vi behöver också utveckla den direkta och vardagliga dialogen mellan chef och medarbetare. I det här nya läget så räcker inte ett årligt medarbetarsamtal. Det krävs mer av öppna och förtroendefulla relationer där man ger och tar, vågar kritisera men också ges ansvar – åt båda håll. Tydliga överenskommelser där vi är överens om tagen, nyfiket och moget.

Ifrånsprungna eller i täten
Läsaren kanske tycker att det här låter lite luddigt i kanterna och att det duger som det är. Nej, tyvärr det går inte. Om vi inte på djupet förstår att vi nu behöver ta några sjumilakliv i synen på hur vi formar den moderna arbetsplatsen så kommer vi obönhörligen att bli ifrånsprungna. Inte bara av tiden utan krasst av våra konkurrenter.

Vi har alla förutsättningar att lyckas. I offentlig sektor finns ett oerhört stort engagemang bland medarbetare och chefer som behöver kanaliseras och ges de rätta förutsättningarna. Och kanske än viktigare – det är mycket roligare att arbeta i en organisation där jag räknas och där jag avkrävs ansvar. Lite jobbigare men definitivt mer utvecklande.

Det är det allt handlar om – att ta oss från ett förvaltningstänkande till själen i en modern kunskapsorganisation. Och just därför krävs medarbetare som klarar av att orientera sig och verka i organisationer som ibland både har otydliga budskap och otydliga chefer. Otydlig i meningen att vi inte kan invänta beslut eller direktiv uppifrån utan det gäller att agera här och nu. Brukaren och kunden väntar på ditt agerande n-u. Det var precis det Volvos VD Leif Johansson fångade den där kvällen tillsammans med gymnasieföräldrarna.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!

    Ett för mig mycket intressant inlägg. Jag har känt precis samma behov av ”förändring” på min arbetsplats. Vi kan inte längre invänta order utan vi måste agera när det dycker upp ”problem”. Jag tror att det är en fråga om att som chef ge ett mycket större utrymme för gruppen att agera, framför allt lära sig att samtala med varandra, det känns som en bristvara på arbetsplatser. Arbetsplatser behöver ingen ”one man show” hellre en lagom dos av ”körsång”. Trevlig helg/Maggan assistent på Haga Äng

  2. Hej Margareta!

    Kul att du uppskattade budskapet. Det låter som att vi har samma erfarenheter. Vi får vara tålmodiga – det viktiga är att vi tar oss framåt. Det tar tid att förändra kulturer och traditioner.
    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: