Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 24, 2008

Om en fest, fördomar och vikten av att leva med ett öppet sinnelag

Ni känner situationen – ni är bjudna på fest och så sitter ni där efter bordsplaceringen och grunnar på vilka ni har till bordet.

Förra helgen var jag precis i det läget. Snabbt scannade jag av läget – hm………..en person med rötterna utanför Sverige. Var jobbar han, hur har han det? Arbetslös, arbetsmarknadsåtgärder, svårt att hitta in i det svenska samhället?

Bredvid mig sitter en ung kvinna i 30-årsåldern. Modern, läckert klädd och ring i läppen. En typisk punkare som behållit lite av den själen i sin vuxna stil, tänker jag. Arbetar hon med konst, musik eller kanske förskolelärare?

Mitt emot mig sitter en ung man. Svartklädd, långt svart hår – typisk hårdrockare. Arbetar han också med någon kulturverksamhet eller kanske reklam?

Några symboliska käftsmällar
Efter de inledande preludiumena om hur vi känner värden och värdinnan så blir stämmningen lite mer uppsluppen och samtalet flyter på.

Det är då jag väcks ur mitt träsk av fördomar och antaganden. Vår vän från Mellanöstern var inte alls arbetslös – han var läkare. Den unga kvinnan var inte alls någon kulturarbetare utan…….just det…….. präst. Och hårdrockaren var inte alls någon slags reklamare utan lokförare.

Det blev en både kul och lärorik kväll. Men tydligen krävs det några symboliska ”käftsmällar” för att jag ska vakna till.

Faran av att kategorisera och dela in
Som betraktelse så är den här lilla berättelsen ganska kul och oförarglig. Men låt oss inte stanna där utan ta frågan vidare. Att vi kategoriserar och delar in människor i grupper är djupt mänskligt. Det är ett sätt för hjärnan att reda ordning i en i övrigt kaotisk värld. Ett sätt att skapa trygghet och en viss grad av förutsägbarhet. Det tillhör en del av den mänskliga psykologin.

Mer problematiskt blir det när dessa kategoriseringar och uppdelningar leder till fördomar eller i värsta fall ren rasism och förtryck. Den gruppen är si och så. De som tillhör den religionen, etniska gruppen eller har den sociala bakgrunden är på ett visst sätt. Då hamnar vi fel och missar en stor utvecklingskraft – dvs att människor inte bara tillhör en grupp, en klass eller en kultur utan också är individer med egna drömmar och bär en längtan efter att få leva sina liv med sin fulla potential.

President Bush och Abdullah från Saudiarabien hand i hand efter nyfiket samtal?

Jag menar att vi lever i en tid som ännu starkare än tidigare kategoriserar människor utifrån religion, kultur och etnicitet. Jag har förståelse för att det är så i en svårtolkad och turbulent värld men jag förstår inte att vi inte förmår se vilket slöseri med kraft och energi det leder till.

Strategin heter genuin nyfikenhet
Motkraften stavas nyfikenhet – nyfiken på vem min bordsgranne är, vilka erfarenheter hon bär och hur hon tycker och tänker. Många förväxlar nyfikenhet med att då utstrålar man också att man delar den personens värderingar och synpunkter. Inte alls, menar jag.

Många tolkar också nyfikenhet som att man är social. I någon mening så kanske det hänger ihop men jag menar att genuin nyfikenhet handlar inte om att vara artig eller att vara social utan om lärande. Genom att fråga, genom att vara öppen så lär du dig något –  om dig själv, om samhället och om livet. Nyfikenhet handlar om ren och skär överlevnad för sig själv. Förutfattade meningar om människor, grupper och företeelser gör att vi stagnerar i vår egen utveckling. Det håller oss tillbaka.

Mer samarbete- mer öppna sinnelag i våra verksamheter
Har det här med oss att göra, vårt arbete och vårt uppdrag. Ja, jag menar det. Genom att leva budskapet om ett öppet sinnelag, en nyfikenhet så stärker vi vår kraft och vår energi på skolor, i vård och omsorg, på socialkontor, i våra kulturverksamheter, på våra fritidsgårdar.

Det öppna sinnelaget är därför en del av vår strategi att leva upp till vår vision om ”Alltid bästa möjliga möte”. 

Jag vill se mer av nära och nyfikna kontakter mellan våra verksamheter. Skola, fritidsgård och socialtjänst. Hemtjänst, psykiatri, omsorg och kultur. Kombinationerna är oändliga. För att inte prata om alla externa kontakter med föräldrar, anhöriga, föreningar och företag. Det är så vi bygger en modern kunskapsorganisation.

Vad gör du själv – frågar läkaren, prästen och lokföraren nyfiket. Jo, säger jag och börjar berätta att jag arbetar i en av Sveriges bästa kommuner och att jag kanske har ett av Sveriges intressantaste jobb.

Oj då, säger dom i kör. Vi som trodde att du var………………………..

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: