Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 17, 2008

Om en lapp i brevlådan, en ny logik och vikten av att stå upp för den kommunala skolan

Dags för skolstart – den där magiska dagen då allt börjar igen och man återser sina klasskamrater. Jag är kanske lite väl nostalgisk men jag minns att jag som elev gillade att skolan var igång.

En sak som slår mig är hur snabbt det offentliga landskapet har förändrats. Det är föga anmärkningsvärt att notera att min egen skoltid präglades av långsiktig planering och förutsägbarhet. Dåtidens skolplanerare, chefer, rektorer och lärare hade i den mening ett lättare uppdrag än dagens. Ska jag spetsa till det så kunde dåtidens skolförvaltning planera skollokaler, bemannig och scheman sju år i förväg. När det sedan var dags att börja skolan så kom det hem en lapp till mamma och pappa som talade om var deras son skulle infinna sig och hur dags. Det var ett bra system och svarade upp mot dåtidens behov och tänkade.

Mer anmärkningsvärt är kanske att det systemet även gällde mina egna barn. Skillnaden mellan 1950-1960-talets skolsystem och 1980-och delar av 1990-talets var i den meningen inte så stor.

Valfrihet och marknadslogik
När vi nu snart skriver slutet av det första decenniet på 2000-talet så har det långsiktiga planerandet och hänvisningssystemet där byråkratin ger eleven en plats ersatts av valfrihet och marknadslogik. Jag tror att det är viktigt att vi alla förstår det – elever och föräldrar, lärare, skolpersonal och rektorer.

Förståelsen finns där och vi gör många bra saker men ibland är jag orolig över att den djupa förståelsen för den förändringen ännu inte riktigt satt sig. Vi lever och agerar alltjämt som om det vore det gamla hänvisningssystemet som gällde. I en slags anda av att klamra sig fast i något som ändock fungerade bra. Om inte annat så kan man som jag själv gör hänge sig åt nostalgiska tillbakablickar över en romantiserad skolgång och skolsystem.

En ny logik – en ny tid
Idag väljer föräldrar och elever inte bara mellan den kommunala skolan och friskolan utan också mellan de kommunala skolorna. Inom gymnasiet ges eleven allt större möjligheter att också frittt välja mellan kommunerna. Den här positiva möjligheten omkullkastar i mycket den gamla logiken. Nu avkrävs ett annat sätt att tänka och förhålla sig. Det som var sjuåriga planeringshorisonter blir till i bästa fall sju månader, sju veckor eller sju dagar. Planering och eftertänksamhet ersätts av snabbhet. Årliga budgetar med givna ramar ersätts av rörliga intäkter där eleven i praktiken har sin skolpeng med sig i skolväskan. Något som kräver snabba och tuffa beslut av rektorer och arbetslag.

Som lärare måste jag förstå att jag inte i första hand är anställd på en enskild skola utan att jag är en del av en helhet – alla kommunens skolor. Som rektor måste jag förstå att jag inte är en isolerad ö utan en del av ett sammanhang där elevval, lokaler och bemanning i grannskolorna är kommunicerande kärl. Likaså måste vi ha politiker som är redo att ta konsekvensen av det system man beslutat om. Det är kanske inga popularitetspoäng politikerna inhystar om de vill diskutera nedläggning av skolor. Något som egentligen handlar om att ta ansvar för att skattepengar används rationellt.

Men precis så här är det. Valfrihetssystemet måste mötas av en ny typ av skolverksamhet. En ny typ av kunskap och förhållningssätt hos en direktör, rektorer, lärare och skolpolitiker.

Bildning och kunskap i fokus
Precis där har vi utmaningen. Lyckas vi inte med det så kommer den kommunala skolan med automatik att hamna på efterkälken. Det betyder inte – och låt mig vara supertydlig på den punkten – att vi i den kommunala verksamheten ska bli som friskolorna eller tänka som de privata företagen. Inte alls. Vi har vår logik, vår mission och vårt uppdrag. Vi brinner för eleven och vi brinner för bildning och kunskap. Ännu mer nu 2008 än tidigare. Men – och det är ett viktigt men- tror vi att det är den gamla skolan som alltjämt gäller där eleven fick hem en lapp i bredvlådan och blev ombedd att infinna sig vid ”rätt skola” vid ”rätt tid” så hamnar vi fel.

Elevens behov i centrum, mer tid för eleven, mer tid för undervisning, ökade krav på elever och föräldrar, snabbhet i omställning av lokaler och bemanning, nära samarbete med andra kommunala verksamheter, föreningar och företag, stolthet över den kommunala verksamheten och ett djävlar annamma – precis där ligger utmaningen. Just därför är det så kul att skolan startar igen den här veckan. Just därför är vår vision om ”Alltid bästa möjliga möte” på riktigt. Vi har allt framför oss!

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: