Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 10, 2008

Om förstatligande, privatisering och vikten av att sjunga kommunernas lov

Man behöver inte vara kommunanställd för att förstå vad en kommun är och vad en kommun gör och betyder. Jag tror vi alla lever nära vår kommun – man är en del av den och kan identifiera sig som medborgare. Landsting, region, stat eller EU känns lite längre bort.

Om inte annat så använder vi den kommunala servicen och tjänsterna varje dag i vår roll som elev, biblioteksbesökare eller hemtjänstkund.

Varför är det här så märkvärdigt då – tänker läsaren. Jo, jag menar att samtidigt som den kommunala logiken i någon mening är enkel – jag tror också att den har en stark legitimitet bland de breda folklagren – så utsätts kommunen för ”tryck”.

In med staten och ut med kommunen
Jag noterar två infallsvinklar, vars exempel jag hämtat från sommarens mediadebatt. Lärarnas Riksförbund (LR) kör nu en nationell kampanj om vikten av att skolan tas ur det kommunala ansvaret och förstatligas. Om jag är lite yvig i min tolkning så bygger argumentationen på att kommunerna inte tar sitt ansvar. Det var bättre förr och med ett förstatligande så kommer kunskapsresultaten att förbättras, lärarnas löner att öka och vi får en likvärdig skola över hela landet.

 

Min tolkning är att LR menar att själva organisationsformen i sig är lösningen på skolans brister. Receptet heter staten. Utan att vara oartig men min erfarenhet är inte att andra statliga myndigheter eller organisationer precis gjort sig kända under de senaste decennierna som moderna och framåtssyftande.

In med det privata och ut med kommunen
Under sommaren kunde vi också ta del av en debatt som handlade om biblioteken. VD:n för Svenska Boklån AB och också några politiker menade att det nu är dags att privatisera biblioteken (klicka). Argumenten är snarlika LR:s. Kommunerna klarar inte av att på ett effektivt och modernt sätt driva bibliotek. Recpetet denna gång är också en ny organisationsform – privatisering.

 
Kommun betyder tillsammans
Jag tror att det är dags att vi på djupet ”står upp” för kommunerna. Det är möjligt att någon tycker att det är märkligt. Vem brinner för en kommun? Det struntar väl jag i som förälder, anhörig eller medarbetare. Jag jobbar på i min skola eller mitt ålderdomshem……………..

Läsaren märker att jag sjunger kommunernas lov och jag kan också misstänkas att göra det för att försvara mitt eget yrke och gebit. Men jag är seriösare än så. För mig handlar det om demokrati och självstyre. Man behöver inte vara historiker eller statsvetare för att ana att den svenska kommunmodellen ytterst har som grundläggande idé att vara något gemensamt för medborgaren. Kommun betyder just tillsammans. Något vi alla äger och har gemensamt intresse i. Både som användare och som skattebetalare.

Det kommunala självstyret handlar också om närhet, att finnas nära människorna.  Oaktat vilken politisk majoritet vi har så menar jag att Västeråspolitikerna Elisabeth Unell (m) och Ulla Persson (s) är bättre skickade än staten att fatta lokala beslut om bibliotek och skola som berör Västeråsarna. Å vice versa så finns det naturligtvis frågor som är bättre lämpade att fattas centralt än lokalt.

Det kommunala självstyret handlar också om maktbalans. Det finns en lång och djup tradition i svensk historia där bönder och folkrörelser fått försvara den nära och lokala demokratin. De som någon gång lyssnat eller läst författaren och debattören, numera SACO:s samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg vet vad jag menar.

Nå, slår jag inte onödigt hårt på trumman utifrån de här två exemplen med skolan och biblioteken? Nej, jag tror inte det. Varje enskild fråga är nog inte så hotade i sig men jag ser mönster och tendenser. Det finns en rörelse som vill begränsa det kommunala ansvaret och självbestämmandet. Flodfårorna rinner från lite olika håll – några förordar att staten träder in, några att det privata träder in, några att människor får ordna saker och ting själva – men grundbudskapet är likartat.

Berättigad kritik men fel medicin
Låt mig ändock vara tydlig på en punkt – det betyder inte att kritikerna av hur den kommunala kvaliteten och effektiviteten fungerar har fel. Tvärtom – många gånger så sätter man fingret på en rad ömma punkter. Därför delar jag också en del av LR:s kritik av den svenska skolan. På samma sätt som Svenska Boklån AB säkert pekar på brister i hur de kommunala biblioteken fungerar.

Men – och det är det som är min poäng – lösningen finns inom kommunerna själva. Men det förutsätter att vi förmår tänka nytt, utvecklas och anpassa det vi gör till 2000-talets omvärld. Precis där, precis där har vi vår utmaning.

Lyckas vi inte med det så kommer ropen på förstatligande och privatisering att öka. Just därför är proAros vision ”Alltid bästa möjliga möte” så central och viktig.

Vilken härlig höst vi har framför oss!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: