Skrivet av: Pär Eriksson | juni 30, 2008

Sommarpärspektiv II

Äntligen vann Spanien ett stort mästerskap i fotboll. Vi skriver 44 år sedan sist och jag minns faktiskt att vi smågrabbar turades om att vara Di Stefano och Gento när vi spelade på bakgården på 1960-talet. Sedan dess har Spanien nästan alltid tillhört favoriterna när det varit dags för VM och EM men aldrig fått till det.

En förklaring sägs vara att det spanska landslaget speglat de motsättningar som funnits i landet mellan olika regioner och landsändar. Motsättningar som hämtat sin näring ur politiska, sociala och ekonomiska spänningar och orättvisor. Nu 2008 lyckades de få ihop det och då blev det också guld.

Lärdomen är enkel såväl på fotbollsplanen som i arbets- och samhällslivet. Vi presterar aldrig fullt ut, vi får inte ut hela våra potential om vi inte går tillsammans. Min erfarenhet genom åren är att även små och obetydliga spänningar i en arbetsgrupp kan stjälpa kvalitet och stämning. Jag har både sett och arbetat i grupper som likt Spanien aldrig fått till det. Man har i grunden aldrig riktigt varit överens om hur man ska förhålla sig eller kanske ens delat bilden över vad det är vi gör på dagarna.

Men jag har också under åren mött många hundratals arbetsgrupper och också arbetat i sådana där motsättningar och olika synpunkter diskuterats öppet och moget. Jag har sett lärarlag och hemtjänstgrupper, arbetslag inom socialtjänsten och inom kulturen som delat mål, visioner och värderingar. Som hjälpt och stöttat istället för att försvåra och ”sätta sig själv i centrum”. 

Precis där har vi lärdomen och alla vet innerst inne hur kul, roligt och lärorikt det är att vara med i det där vinnande laget. Vi har dock inte tid att vänta 44 år som Spanien.

Nyss hemkommen från en vecka vid Medelhavet. Något lugnare, något mer nervarvad men det krävdes att min mobiltelefon ”vägrade” ta emot mail. Först blev jag irriterad sedan insåg jag att den ”bristande tekniken” blev min bäste vän.

En ynnest att få löpa längs Medelhavets stränder. Svärsonen bidrog till att det blev ett pass varje morgon. Övriga resenärer tyckte nog att vi var lite udda.

Såg ”Allsång på Skansen” i repris när jag kom hem och noterade att mina favoriter Håkan Hellström och Miss Li var med. Men till veckans bästa utser jag ändock Towa Carson. Kan det bli bättre?

Jag återkommer i slutet av veckan. Tills dess – hoppas att ni har det bra – oavsett om ni jobbar eller har semester.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: