Skrivet av: Pär Eriksson | juni 8, 2008

Om en viktig fråga, en forskare och vikten av att stå upp för stolthet och något man tror på

Med anledning av Nationaldagen så frågar Aftonbladet 40 personer om vad de är mest stolta över i Sverige. Jag gillar sådana här typer av frågor eftersom de tvingar oss att tänka efter. Många gånger så är vi mer beredda på att räkna upp det vi är missnöjda med. Min erfarenhet säger mig att det är så lätt att vara problematiserande och se brister men desto svårare att peka på framgångar, det som är riktigt bra.

Min tes är att när jag tvingas lyfta upp något riktigt bra så avkrävs jag också ansvar – att stå upp för något. När jag är är kritisk så avkrävs jag sällan bevisbördan utan jag är med i det allmänna flödet. Kanske det handlar om psykologi – att inte förhäva sig, att inte ta ut segern i förskott, att gardera sig om det ändock i slutändan inte blir något bra.

Att våga stå upp för något som är bra
Tillbaka till Aftonbladets frågepanel. Svaren från de 40 tillfrågade går i en bestämd riktning – naturen och friheten från krig och allvarliga konflikter. Kanske jag skulle svarat likartat.

En mamma svarar förskolan och en äldre man lyfter fram omsorgen. Två av 40. Och kanske det är det här som fångar mej. Begreppet stolthet och den svenska välfärden, utbildningen, vård och omsorgen hör liksom inte ihop. Det är inte riktigt tillåtet att stå upp för den svenska skolan eller äldreomsorgen.

Läsaren kom säkert ihåg att kritiker av den offentliga välfärden på 1990-talet kände att de behövde ha påsar på huvuvdet för att inte hamna i onåd hos arbetsgivare och arbetskamrater. Skrivet med lite ironi men kanske vi idag 2008 skulle behöva några som vågade säga – jag tror på den offentliga välfärden och jag tycker att den håller bra kvalitet. Eller skulle dom också behöva påsar på huvudet för att inte framstå som naiva eller för positiva?

Jag skall vara ärlig och säga att jag är orolig för den kommunala skolan och den kommunala omsorgen. Inte i första hand för att det inte levererar kvalitet – det tycker jag att den gör. Nej, min oro är just att det är för få som öppet står upp för den. Och då pratar inte jag om att hurtigt eller naivt skönmåla den offentliga välfärden. Tvärtom menar jag att problem, svårigheter, tillkortakommanden och brister ska upp i ljuset. Analyseras och diskuteras. Men det bör ske med en stor portion värme och djup förståelse för att om få röster står upp för den kommunala förskolan, skolan, äldrevården, omsorgen om de funktionshindrade eller socialtjänsten så undergräver man också dess framtid och reella möjlighet att förbättras och utvecklas.

En forskare som trycker på några ömma punkter
För några år sedan så intervjuades fil dr och psykologen Maria Tullberg från Handelshögskolan i Göteborg i SKTF-tidningen. Tullberg har bl a forskat och skrivit om skillnaden mellan det kommunala och det privata. Tullberg pekar i intervjun just på de här frågorna och menar bl a att vi som arbetar i offentlig sektor har en skev bild av att det är snabbt, effektivt och kundnära i det privata. Samtidigt som det hos oss är trögt, ineffektivt och mer fokus på medarbetaren än de vi är till för. Tullberg har inte funnit något i sin forskning som understödjer den tesen. Och samtidigt är hon tuff i sin kritik mot oss i offentlig sektor – medarbetare som chefer – det är vi själva som underhåller och bevattnar den här ”fördomen”. Genom att prata illa om våra verksamheter så framstår det som att vi inte är stolta över det vi gör, vi lägger ok på varandras axlar istället för att hjälpas åt.

Maria Tullbergs allra skarpaste slutsats är att genom att inte vara mer stolta över vårt arbete så bäddar vi för ensidiga privatiseringar. 

Man behöver inte dela Maria Tullbergs analys i varje kommatecken och kanske ser hon spöken på ljusa dagen men oaktat hur mycket vi håller med i Tullbergs resonemang eller inte så sätter hon onekligen fingret på en öm punkt i vår egen offentliga organisation och logik.

En Västeråsmodell som tror på kvalitet
proAros är konkurrensutsatt i nästan allt vi gör. Det som känns bra är att verka i en kommun där den politiska ledningen så konsekvent sätter kvalitet och effektivitet i fokus. Oaktat vilken politisk majoritet som styrt i Västerås de senaste 15 åren så har man vare sig eftersträvat ”allt skall vara kommunalt” eller ”allt skall vara privat”. Tvärtom är det just bästa kvalitet som skall råda. Det är i den miljön och den logiken våra kommunala förskolor, skolor, äldreboenden, fritidsgårdar och sociala verksamheter verkar.

Och apropå Aftonbladet och vår 40-mannapanel – hur jag önskade att några fler vågade säga ”jag är stolt över den svenska skolan, vården och omsorgen……………….”. Vilken kraft och energi det skulle skapa. För ingen tror väl på allvar att bara för att det heter friskola eller privat vårdföretag så skapas kvalitet? Det är hårt arbete som gäller.

Ha en bra vecka – och nu vågar vi vara lite stolta över vårt landslag och tro på EM-final………..eller


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: